Dagens resa var - fostrande, antar jag.
Hade lite tur när mitt såsande över frukosten gjorde att jag hann se snöandet innan jag gav mig av, och byta till nåt tätare på överkroppen.
Hade jag kört som jag tänkt först hade jag antagligen fått fortsätta till godsmottagningen och be dem bryta loss mig från styret, om jag hade kunnat göra mig förstådd genom mina hackande tänder...
När jag skulle passera några fotgängare märkte jag att cykelklockan tappat rösten och bara fick ur sig ett tyst plinkande. Trodde först den blivit skadad sist jag hade cykeln uppochner, men upptäckte sen att den var alldeles igenmulad med klistrig blötsnö. Sånt glädjer.
Fin vardagsedge genom Östermalm via blandningen av nya, mjuka vallar och de kvarvarande decimetertjocka issjoken. Helt omöjligt att veta om de potentiella hindren bara skulle skvätta åt sidan vid överkörning, eller om de skulle göra sitt bästa för att kasta ut cykeln i tangentens riktning.
För den som gillar sånt kan jag starkt rekommendera sista stumpen mellan Värtavägen-Karlaplan, och första stumpen mellan Karlaplan-Styrmansgatan.