Igår bar det av för testpendling till Dalarö (inför eventuell sommarbostadspendling). Planen var att följa tidigare försök att unvika den smala och tätt trafikerade dalarövägen.
http://happymtb.org/forum/read.php/1/1112003
Vägen gick sålunda förbi älta, via gamla tyresövägen bort till vissvassvägen genom skogen för att sen komma fram till Dalarö.
I tidigare trådar har det funnits bilder på fina stigar som verkar fullt cykelbara även utan mtb. Jag tog därför min pendlar racer, en ståldito från 70 talet med något bredare däck.
Första biten gick alldels utmärkt, de första backarna attackerade jag med tanken att det här kommer att bli ett bra pass. En hofvare i full mundering och modern lvg draftade ett tag, vilket jag tog som ett kvitto på iaf drägligt tempo. Allteftersom tiden gick, backarna och samtalen från det väntande middagssällskapet blev allt fler steg stressen och backarna var inte längre lika välkommna.
När jag hade 15 km eller så kvar bestämde jag mig för att försöka gena genom ytterligare ett skogsparti för att spara in ca 1 mil. Terrängen var tuff och redan efter 1km körde jag på en sten och lyckades få punktering på båda däcken, samtidigt. Kvar till sandemar var nu 4km. Det var bara att ringa och väldigt ödmjukt be om att få bli hämtad, och sen börja springa genom skogen med cykel över stock och sten.
Två lärdomar:
1. Nästa gång startar jag tidigare
2. jag måste köpa en mtb för att köra i skogen var underbart roligt.
