Idag var det premiär för Nora som stigjycke.
Nora är min mammas treåriga jaktlabbe som vi passar ibland. Hon har verkligen hittat ett lugn nu som gör att jag känner mig trygg med att gå utan koppel större delen av tiden, hakar bara i när vi korsar bilvägar och när vi möter andra i skogen.
Jag trivs med hund, men samtidigt tycker jag verkligen att promenader är dödstråkiga — jag menar varför gå när man kan cykla? Således har jag varit sugen på att testa en cykelrunda tillsammans med henne rätt länge. Tyvärr är det ju tätbefolkat där vi bor, Ruddalen är inklämt mellan Grimmered, Högsbohöjd, Kaverös och Frölunda och det är väl runt 20000 som har det som sitt närmsta grönområde. Med andra ord garanterat att man stöter på folk och andra hundar om man ger sig ut på en runda, men när det är 14 grader och regn har i alla fall de allra flesta vett nog att hålla sig hemma.
Fick fundera en stund men landade i att ta med mig ryggsäck och lägga kopplet i nätet på sidan där man ska sätta ner en drickaflaska. Inga problem att snabbt langa fram det med en hand efter behov. Tog den helstela fatbiken, mest för att den inbjuder till ett rätt lugnt tempo.
Det blev ett varv på hemmaslingan, drygt 8 km, och det gick hur fint som helst. När vi är ute och går brukar hon vilja vara längst fram, men när jag cyklade så föredrog hon att springa jämsides, eller snett bakom när stigen är lite smalare. Körde lugnt tempo, rullsnitt på 8.1 km/h enligt Strava, mitt vanliga är 11-12. Mötte andra i skogen ett halvdussin gånger och Nora skötte sig exemplariskt, stannade upp och väntade vid min sida.
Superkul att det fungerade så bra, lär bli fler rundor framöver.