[OT] Chans att rädda karriären?

[Luthman Photography]

Kul att det hela blev en tävling i misär! Kul vändning på tråden!

Jag har kramp i vaden sen simningen igår, får jag någon form av tröstpris eller blir det pallplats för mig?

Nej du ska knipa käft då du är svensk och inte har nån funktionsvariation.
Bra så?

Jag förstod inte, var det en tävling eller var det inte det?

 

[Kid1000]

Kul att det hela blev en tävling i misär! Kul vändning på tråden!

Jag har kramp i vaden sen simningen igår, får jag någon form av tröstpris eller blir det pallplats för mig?

Nej du ska knipa käft då du är svensk och inte har nån funktionsvariation.
Bra så?

Jag förstod inte, var det en tävling eller var det inte det?

Japp.

 

[Mr Orange]

Funktionsvariation! Underbart ord. Hamnar direkt på min användbara-nyord-lista (före "cisperson" men efter "mikro-aggression")

 

[Kid1000]

Funktionsvariation! Underbart ord. Hamnar direkt på min användbara-nyord-lista (före "cisperson" men efter "mikro-aggression")

Bra inställning.

Livet är för kort för att hitta argument emot alla initativ. Typ gör det bara. Blev det dåligt så vet du o gå vidare.

 

[Lulle]

Kul att det hela blev en tävling i misär! Kul vändning på tråden!

Jag har kramp i vaden sen simningen igår, får jag någon form av tröstpris eller blir det pallplats för mig?

Nej du ska knipa käft då du är svensk och inte har nån funktionsvariation.
Bra så?

Det är mest synt om dig, och därför är alla andras problem obetydliga? Eller hur menar du?

 

[Kid1000]

Kul att det hela blev en tävling i misär! Kul vändning på tråden!

Jag har kramp i vaden sen simningen igår, får jag någon form av tröstpris eller blir det pallplats för mig?

Nej du ska knipa käft då du är svensk och inte har nån funktionsvariation.
Bra så?

Det är mest synt om dig, och därför är alla andras problem obetydliga? Eller hur menar du?

Ironi On

Självklart! Alltid mest synd om mig. Skit i dom i Aleppo. De har inte problem med mobilbatteri o wifi täckning.
Jag kan inte göra nåt vettigt med mitt liv. Det är typ omöjligt.
Ungefär så.

Ironi off

 

[Vernersson]

Kul att det hela blev en tävling i misär! Kul vändning på tråden!

Jag har kramp i vaden sen simningen igår, får jag någon form av tröstpris eller blir det pallplats för mig?

Nej du ska knipa käft då du är svensk och inte har nån funktionsvariation.
Bra så?

Det är mest synt om dig, och därför är alla andras problem obetydliga? Eller hur menar du?

Fan e d för fel på synt nu då?
Va va va va!!!!

 

[Earlslick]

Om du inte är duktig att visa att du har kunskaper hur kommer det sig att pub-quiz är ett av dina stora intressen?
Det handlar väl om att svara, och vinnaren visar väl sin kunskap?
Eller svarar man bara på frågor och rättar själv?

Känner du att du är duktig på att visa att du har kunskap, intresse och vilja?

Tyvärr inte. Men det betyder inte att jag inte har det. Bara att jag är dålig på att visa det. Jag har problem med att sälja mig, som jag ju nämnt många gånger i tråden.

 

[geologen]

Ehhh...?

Jag trodde att vi pratade om jobbsökande. Och att visa upp såna egenskaper för en potentiell arbetsgivare.

Pubquizdeltagande lär inte leda till några jobb...

 

[Henrik_E]

Ehhh...?

Jag trodde att vi pratade om jobbsökande. Och att visa upp såna egenskaper för en potentiell arbetsgivare.

Pubquizdeltagande lär inte leda till några jobb...

Jobb i en pub som quizmaster? Antagligen på gränsen till obetalt men något att fylla ut CV:n med.

 

[Kid1000]

Jag har anställt folk genom åren. Jag söker driv. Kompetens får komma i andra hand.
Mina tidigare anställda har varit allt mellan sjuksköterskor, innovationsingenjör, teckenspråkstolk med flera. Vad de jobbar med hos mig? Kundkontakter och säljsnack samt backup för mig i firman. Så kort och gott: formell kompetens är en sak. Driv en helt annan. Du Geologen visar motsatsen till driv. Därför har vi 72 sidor med resultatlöshet.
Konstruktivt nog?

 

[geologen]

Ja, det har jag funderat på ibland. Och jag frågade också på ett ställe i samband med att en krogkedja sökte folk till det, men fick inget svar. Fast just det att det är mer eller mindre "lönlöst" gör att det inte lockar så värst. Under en kortare period kanske. Några månader. Den som minns min frågetråd om lämplig databas för text kan få veta att min plan var att skriva massa frågor till quiz och spara dem i en bra databas. Därav de kanske lite udda kraven.

 

[geologen]

Jag har anställt folk genom åren. Jag söker driv. Kompetens får komma i andra hand.
Mina tidigare anställda har varit allt mellan sjuksköterskor, innovationsingenjör, teckenspråkstolk med flera. Vad de jobbar med hos mig? Kundkontakter och säljsnack samt backup för mig i firman. Så kort och gott: formell kompetens är en sak. Driv en helt annan. Du Geologen visar motsatsen till driv. Därför har vi 72 sidor med resultatlöshet.
Konstruktivt nog?

Som jag skrivit förut, kanske fler än en gång. Jag gillar inte dig och du gillar inte mig. Frid!

Sen kan jag ju säga att du inte vet ett skvatt om hur jag jobbar. Jag lovar dig att jag är en jäkligt driven anställd där jag jobbat. I mitt nuvarande jobb gör jag alltid mitt bästa, och mer än vad de flesta av mina kollegor gör. Jag städar grundligare, dammar högre upp, fixar det där igenkläggade vattenlåset under köksvasken, limmar ihop en trasig kökslåda, är flexibel om nån vill ha hjälp med nåt annat än det som står på schemat för stunden. Jag kommer att vara likadan på nästa ställe. Det är jobbsökandet jag har problem med, inte att jobba!

 

[Supertramp]

Jag läste en del kurser på CTH som gav 3,5p där och 5p på GU. Tycker nog också överlag att poängen var billigare på GU, men ration 1,5-10 tror jag inte på... :-)

Lite som Monark-Watt vs trainer-Watt alltså?

 

[Kid1000]

Som jag skrivit förut, kanske fler än en gång. Jag gillar inte dig och du gillar inte mig. Frid!

Sen kan jag ju säga att du inte vet ett skvatt om hur jag jobbar. Jag lovar dig att jag är en jäkligt driven anställd där jag jobbat. I mitt nuvarande jobb gör jag alltid mitt bästa, och mer än vad de flesta av mina kollegor gör. Jag städar grundligare, dammar högre upp, fixar det där igenkläggade vattenlåset under köksvasken, limmar ihop en trasig kökslåda, är flexibel om nån vill ha hjälp med nåt annat än det som står på schemat för stunden. Jag kommer att vara likadan på nästa ställe. Det är jobbsökandet jag har problem med, inte att jobba!

Hade du tillräckligt med driv/motivation så skulle du bytt jobb inom en vecka.
Det är vad jag menar. Du hittar motargument överallt.
Drivet är felriktat. Är du lösningsorienterad eller problemorienterad? Dvs ser problem eller lösningar. Det är en fråga om inställning.

 

[geologen]

Hade du tillräckligt med driv/motivation så skulle du bytt jobb inom en vecka.

Eh, nej. Så jävla lätt är det inte. Jo, om jag är beredd att ta vad som helst, även det som är sämre än det jag har nu. Men det vill jag inte, så klart. Jag har bytt ner mig flera gånger de senaste fem åren, så nu får det fan räcka med det. Nu ska jag vända uppåt.

 

[geologen]

Och sen tror jag inte du förstår hur svårt det är för en person, som jag, som är otroligt obekväm med, ja rent av mår fysiskt illa av, att sälja sig själv, att göra just det. Du kan ju vara glad då att du inte har egenskaper som hindrar dig, men för oss som har olika former av sociala handikapp är det jäkligt jobbigt. Mitt sociala handikapp är att jag inte kan sälja mig själv, och inte frisera sanningen för att framstå i bättre dager.

 

[Frankenstein's Bike]

Jag har anställt folk genom åren. Jag söker driv. Kompetens får komma i andra hand.
Mina tidigare anställda har varit allt mellan sjuksköterskor, innovationsingenjör, teckenspråkstolk med flera. Vad de jobbar med hos mig? Kundkontakter och säljsnack samt backup för mig i firman. Så kort och gott: formell kompetens är en sak. Driv en helt annan. Du Geologen visar motsatsen till driv. Därför har vi 72 sidor med resultatlöshet.
Konstruktivt nog?

Som jag skrivit förut, kanske fler än en gång. Jag gillar inte dig och du gillar inte mig. Frid!

Sen kan jag ju säga att du inte vet ett skvatt om hur jag jobbar. Jag lovar dig att jag är en jäkligt driven anställd där jag jobbat. I mitt nuvarande jobb gör jag alltid mitt bästa, och mer än vad de flesta av mina kollegor gör. Jag städar grundligare, dammar högre upp, fixar det där igenkläggade vattenlåset under köksvasken, limmar ihop en trasig kökslåda, är flexibel om nån vill ha hjälp med nåt annat än det som står på schemat för stunden. Jag kommer att vara likadan på nästa ställe. Det är jobbsökandet jag har problem med, inte att jobba!

Detta är jag helt övertygad om! Och därmed: varför inte överge detta lutherska dåliga samvete över att inte sträva vidare? Försök att hitta glädjen i vardagen, minska det dåliga samvetet över att inte söka jobb och gläds åt det goda du gör på din nuvarande plats!

 

[geologen]

Haha, jag tror fasen att du ÄR min chef! ;)

 

[knaper]

Och sen tror jag inte du förstår hur svårt det är för en person, som jag, som är otroligt obekväm med, ja rent av mår fysiskt illa av, att sälja sig själv, att göra just det. Du kan ju vara glad då att du inte har egenskaper som hindrar dig, men för oss som har olika former av sociala handikapp är det jäkligt jobbigt. Mitt sociala handikapp är att jag inte kan sälja mig själv, och inte frisera sanningen för att framstå i bättre dager.

Jag tror att du gör fel i att tro att Kid1000 (och andra, för den delen) inte har egenskaper som hindrar honom. Det är därför han tycker att du tycker synd om dig själv. Sedan att du faktiskt har ett socialt handikapp är en annan sak men du hjälper inte dig själv genom att ignorera det/inte arbeta med det.
Tll syvende og sist är det förmätet att påstå att alla vi andra "normala", som finner jobb genom ansökningar, friserar sanningen för att framstå i bättre dager. Alla har mer eller mindre lika ädla intentioner som du, lixom.

 

[Kid1000]

Och sen tror jag inte du förstår hur svårt det är för en person, som jag, som är otroligt obekväm med, ja rent av mår fysiskt illa av, att sälja sig själv, att göra just det. Du kan ju vara glad då att du inte har egenskaper som hindrar dig, men för oss som har olika former av sociala handikapp är det jäkligt jobbigt. Mitt sociala handikapp är att jag inte kan sälja mig själv, och inte frisera sanningen för att framstå i bättre dager.

Återigen. Du glömmer att jag är döv.
Spelar exakt ingen roll om jag är Einstein eller Pol Pot. Min potentielle arbetsgivare ser en döv person som kan kommunicera via teckenspråkstolk. Mina egenskaper syns inte. Tolken blir lätt uppfattad som en förmyndare för mig. Tolken står arbetsgivaren för den tid jag finns på arbetsplatsen så jag är med andra ord dubbelt så dyr mot dig och mindre effektiv då tolken ska med överallt. Förstår du poängen nu? Jag är beroende av arbetsgivarens välvilja där jag är lika dyr som två men levererar mindre än en och vabbar då o då.

Så ditt sociala handikapp är något du kan jobba bort. Lite svårt att jobba bort dövhet.

Så där har du nåt att fundera på.

 

[Frankenstein's Bike]

Haha, jag tror fasen att du ÄR min chef! ;)

Jag har infiltrerat Happy sedan jag insåg att du såg dig om efter nytt, bidandes min tid och byggandes trovärdighet så som cykelfrälst. Sedan satte jag min plan i verket: operation "behåll Geo". ?

 

[cyklariskogen]

Jag har anställt folk genom åren. Jag söker driv. Kompetens får komma i andra hand.
Mina tidigare anställda har varit allt mellan sjuksköterskor, innovationsingenjör, teckenspråkstolk med flera. Vad de jobbar med hos mig? Kundkontakter och säljsnack samt backup för mig i firman. Så kort och gott: formell kompetens är en sak. Driv en helt annan. Du Geologen visar motsatsen till driv. Därför har vi 72 sidor med resultatlöshet.
Konstruktivt nog?

Som jag skrivit förut, kanske fler än en gång. Jag gillar inte dig och du gillar inte mig. Frid!

Sen kan jag ju säga att du inte vet ett skvatt om hur jag jobbar. Jag lovar dig att jag är en jäkligt driven anställd där jag jobbat. I mitt nuvarande jobb gör jag alltid mitt bästa, och mer än vad de flesta av mina kollegor gör. Jag städar grundligare, dammar högre upp, fixar det där igenkläggade vattenlåset under köksvasken, limmar ihop en trasig kökslåda, är flexibel om nån vill ha hjälp med nåt annat än det som står på schemat för stunden. Jag kommer att vara likadan på nästa ställe. Det är jobbsökandet jag har problem med, inte att jobba!

Nämen, du kan ju, välformulerat dessutom. Editerade lite så att det passar som stycke där du beskriver vem du är i en jobbsituation i ett personligt brev:
"I mitt nuvarande jobb gör jag alltid mitt bästa, alltid med fokus på brukaren (rätt ord??). Jag städar grundligt, dammar högst upp, fixar det där igenkläggade vattenlåset under köksvasken, limmar ihop en trasig kökslåda och är flexibel om nån vill ha hjälp med nåt annat än det som står på schemat för stunden. Jag kommer att vara likadan hos er och alla andra ställen jag jobbar på."

Sen behöver du ett stycke/mening där du beskriver varför du söker jobbet, och ett stycke där du beskriver varför du kan göra ett bra jobb , och nej, du behöver inte svara på allt de skriver, du svarar på kärnan och är det något du inte kan så kan du beskriva det för att inte framstå som att du kan allt (tex dina Excel-kunskaper -> Jag är skicklig användare av Excel, men efter att ha sett någon göra Lagrange interpolationer med Excel inser jag att det finns mycket att lära mig, kunskap jag självklart skaffar mig vid behov)

Behöver inte vara svårare än så!

:)

 

[StoraBerg]

Jag har anställt folk genom åren. Jag söker driv. Kompetens får komma i andra hand.
Mina tidigare anställda har varit allt mellan sjuksköterskor, innovationsingenjör, teckenspråkstolk med flera. Vad de jobbar med hos mig? Kundkontakter och säljsnack samt backup för mig i firman. Så kort och gott: formell kompetens är en sak. Driv en helt annan. Du Geologen visar motsatsen till driv. Därför har vi 72 sidor med resultatlöshet.
Konstruktivt nog?

Vad du söker är inte relevant så länge geo inte söker jobb hos dig.

 

[Fältprästen]

Jag vet, och det är så jag ser det också. Samtidigt vill jag inte vara en hoppjerka som byter jobb som andra byter kalsonger. Det tycker inte jag är snällt mot arbetsgivaren.

Jag trodde arbetsgivaren bara var en som betalade ut fastställd lön under den fastlagda tiden du var tvungen att vara där.

Arbetsgivaren kommer alltid sätta företaget och lönsamheten före dig som arbetstagare så varför ska du som arbetstagare tänka annorlunda.

Mitt inlägg var ett svar på geologens tidigare uttalande att han bara var på jobbet för lönens skull. Nu verkar ha plötsligt bry sig lite om arbetsgivaren också.

 

[Fältprästen]

Mitt sociala handikapp är att jag inte kan sälja mig själv, och inte frisera sanningen för att framstå i bättre dager.

Det är väl snarare så att du är för principfast för att inte "frisera sanningen". Har väldigt lite med att du inte kan göra det.

 

[GoranS]

Då hade jag sagt: ge mig den lön du tycker jag är värd. Inte ett ord mer.

Har du testat på ditt nuvarande jobb, eller finns det en fast lönesättning för alla genom LOs försorg?

Tack och lov var min chef bra nog att inte ta upp lön senast vi hade samtal. Lönen bestäms av Kommunals kollektivavtal till ca 80 procent. Resten kan chefen själv justera.

Lite nyfiken, om ni inte pratade lön vid lönesamtalet, vad pratade ni om?

 

[GoranS]

Jag har faktiskt haft två andra jobb under de sex åren. Heltidsjobb. Hemtjänsten var det jag snabbt kunde komma tillbaks till när de andra jobben tog slut.

Så trivsel? Nej, det handlar om att jobbsökande är en traumatisk och plågsam aktivitet för mig, vilket gör att jag har enorma problem med att utföra den. För att söka jobb måste jag göra saker jag hatar. Och här använder jag ordet "hatar" som det ska användas, och inte som en överdrift. Jag mår verkligen dåligt när jag ska göra jobbansökningar. Jag måste författa en text om mig själv där jag hela tiden har ångest över formuleringar, vilken täckning jag har för påståendena jag gör, och sen själv stå ut med alla vidriga klyschor som jag måste klämma in, helt enkelt för att det förväntas, eller till och med direkt frågas efter i annonsen. Krydda med enorma tvivel på min egen förmåga, kompetens och kunskap, både absolut och relativt andra. Det hela ska balanseras ihop till en läslig text, som på samma gång ska vara kort och koncis nog för att locka till att faktiskt genomläsas, och lång och informativ nog för att inte sakna nödvändiga detaljer. Och allt detta när jag väl kommit så långt att jag faktiskt sätter mig och skriver den förbannade texten! Innan jag nått så långt kan det ha gått dagar eller veckor av ångest inför skrivandet. Det gör inte saken bättre att veta att risken är stor att brevet inte ens kommer att läsas, utan sorteras oläst i papperskorgen pga drivor av inkomna ansökningar, utan det skickar upp meningslöshetsgraden ytterligare ett snäpp.

Hur många av er skulle orka med att gång på gång göra nåt som ni hatar. Jag menar inte "tycker lite illa om", eller "ogillar lite så där", utan hatar. Verkligen hatar.

Men jag VILL byta jobb. Jag vill få det bättre, både arbetsförhållandemässigt och ekonomiskt. Jag vill få nåt att sätta tänderna i. Bli utmanad och stimulerad. Det är bara det att jag inte har den mentala verktygslådan som krävs för att bygga bron över till andra sidan. Och jag vet inte hur eller vad jag ska göra för att komma ur situationen jag befinner mig i.

Gör det tillräckligt många gånger så blir du till slut avtrubbad och då är det inte lika hemskt. Och sitt inte och tänk på hur hemskt det är utan skriv ihop en ansökan, få iväg den, var nöjd över det och tänk inte mer på den förrän det är dags att följa upp.

En fundering är om du inte skulle kunna låta någon som känner dig väl läsa igenom det du skriver och låta dem ge konstruktiv kritik kring vad de tycker du är "onödigt försiktig" kring och ta till dig av kritiken och korrigera innan du skickar iväg.

 

[geologen]

Lite nyfiken, om ni inte pratade lön vid lönesamtalet, vad pratade ni om?

Det var inget lönesamtal (till namnet), utan vad som kallas "beställningssamtal" (eller möjligen "beställarsamtal", jag minns inte vilket). Där diskuteras vilka mina uppgifter är i arbetet, och vilka särskilda saker jag behöver förbättra mig på. Delvis är det en uppföljning av det föregående samtalet, för att se om de särskilda punkterna förbättrats, delvis är det en översyn om det tillkommit nåt nytt som behöver fokuseras på. I mitt fall inget särskilt. Chefen är nöjd med mig.

Det enda var att försöka öka mängden social dokumentation, och det stämmer väl iofs, men med de uppgifter vårt arbetslag har, det område som kallas "service", finns det sällan anledning att dokumentera. De vi hjälper är i allt väsentligt rätt friska, t ex är nästan inga dementa utan mest handlar det om att de har balansproblem, ont i ryggen eller har problem med artros i benen eller annat som gör att de inte kan röra sig tillräckligt bra för att klara de tyngre sysslorna i hemmet själva. De behöver mest hjälp med hushållssysslor som städning, tvätt, matinköp, och ibland matlagning eller social samvaro.

Tidigare jobbade jag i omsorgen, där man hjälper till med ovanstående uppgifter också, men primärt handlar det om stöd till betydligt sjukare personer, och det handlar nästan alltid om dagliga insatser, till skillnad från inom service där det oftast handlar om ett besök per vecka, varannan vecka eller var tredje vecka. Dementa kan behöva hjälp med att ta mediciner, antingen genom påminnelse eller om de har s k läkemedelsövertag, genom att vi (om vi har aktuell läkemedelsdelegering från sjuksköterska i området) tar fram den aktuella dosen från låst skåp eller låda, ger medicinen, och signerar att den tagits. Många dementa behöver också hjälp med att göra i ordning mat, klä på och av sig, och ibland även tvätta sig och gå på toaletten. Åter andra, dementa eller inte, kan vara sängliggande eller mer eller mindre rörelsehandikappade, och behöver ha hjälp med av- och påklädning, personlig hygien, flytt mellan säng och rullstol, m m. Inom omsorgen händer det nästan dagligen nåt som kräver dokumentation. Men inom service är det betydligt mer sällsynt. Det kan gå flera dagar och ibland veckor mellan gångerna, för de vi hjälper är för friska för att nåt oväntat eller på annat sätt dokumentationsvärdigt ska inträffa särskilt ofta. Det vanligaste är att nån tackar nej till ett planerat besök, eller avsäger sig en del av tiden för ett besök. Och vi kan ju inte gärna hitta på saker att skriva för sakens skull...

Jag vet inte om chefen diskuterade lön med några av mina kollegor under deras samtal, men ämnet dök hur som helst aldrig upp i samtalet jag hade. Och jag hade ingen anledning att ta upp det heller eftersom chefen sa när jag anställdes att min lön var för låg och att hon höjde den lite, plus att jag fick den förväntade löneförhöjningen för 2016 i förskott. I och med det räknade jag inte med att få högre lön igen efter att avtalets löneökningar fastställts, men det fick jag alltså. Tre procents höjning av min lön fick jag. Ingen brutalhöjning alltså, men lite över medel enligt avtalet. Bäst av allt var att höjningen gällde från och med april, så det blev en klumpsumma motsvarande ett halvårs löneökning som kom med novemberlönen. Det hjälpte mig en hel del. Nu ska jag lägga en del av det på att gå till tandläkaren nästa vecka, för att fixa en tand som sprack i våras.

 

[geologen]

Mitt sociala handikapp är att jag inte kan sälja mig själv, och inte frisera sanningen för att framstå i bättre dager.

Det är väl snarare så att du är för principfast för att inte "frisera sanningen". Har väldigt lite med att du inte kan göra det.

Så här är det. Som barn ljög jag ofta. Jag var väldigt, väldigt bra på att ljuga trovärdigt. Så bra att det skrämde mig. Under tonåren växte det fram en avsky mot att ljuga inom mig, och nu mår jag väldigt dåligt av att ljuga. Jag skulle göra det för att rädda mig ur en farlig situation, men inte mer än så. Jo, ofarliga, sociala lögner kan jag acceptera.

 

[geologen]

Gör det tillräckligt många gånger så blir du till slut avtrubbad och då är det inte lika hemskt. Och sitt inte och tänk på hur hemskt det är utan skriv ihop en ansökan, få iväg den, var nöjd över det och tänk inte mer på den förrän det är dags att följa upp.

Jo, så är det förstås, men det tar så mycket tid. Det brukar handla om ca 2-3 timmar per ansökan. Det lämnar inte mycket tid för annat. Så det tar emot att göra så.

En fundering är om du inte skulle kunna låta någon som känner dig väl läsa igenom det du skriver och låta dem ge konstruktiv kritik kring vad de tycker du är "onödigt försiktig" kring och ta till dig av kritiken och korrigera innan du skickar iväg.

Det finns ingen som känner mig så väl som skulle krävas. Vad jag har för egenskaper jobbmässigt sett vet ingen jag umgås med.

 

[e120guru]

Mitt sociala handikapp är att jag inte kan sälja mig själv, och inte frisera sanningen för att framstå i bättre dager.

Det är väl snarare så att du är för principfast för att inte "frisera sanningen". Har väldigt lite med att du inte kan göra det.

Så här är det. Som barn ljög jag ofta. Jag var väldigt, väldigt bra på att ljuga trovärdigt. Så bra att det skrämde mig. Under tonåren växte det fram en avsky mot att ljuga inom mig, och nu mår jag väldigt dåligt av att ljuga. Jag skulle göra det för att rädda mig ur en farlig situation, men inte mer än så. Jo, ofarliga, sociala lögner kan jag acceptera.

Men herregud... Inte tusan ska du ju ljuga i ditt CV och brev... Men du måste ju inte utelämna allt du kan bara för att det finns de som kan det bättre...
Inte fasiken är det att ljuga om man skriver att man kan Excel även om man inte är en Excel-ninja, om man är det senare kan man instället skriva att man har Excelkunskaper som vida överstiger de flestas...

Släpp sargen och kom in i matchen... Sluta vara så förbenat problemfokuserad, och bli lite lösningsorienterad... Ingen vill anställa en person som bara ser problem, och aldrig någonsin vill driva en lösning.

 

[geologen]

Vi ska nog släppa det där med Excel, men i just det fallet insåg jag snabbt att jag kunde väldigt, väldigt lite, trots att jag tidigare trodde att jag kunde en hel del. Det handlar alltså inte om att jag är bra, men inte bäst. Utan snarare inte bäst, utan faktiskt riktigt kass.

Faktum är att nån, minns inte vem, uppmanade mig att "avrunda uppåt" när jag beskriver vad jag kan. Det är att ljuga.

Och jag tar naturligtvis med det jag kan, om det är relevant för tjänsten. Men bara saker jag verkligen kan. Tyvärr är det väldigt få saker, ja faktiskt nästan inga. Jag har ytliga kunskaper om en hel del, men i stort sett inget på djupet. Jag sörjer ofta att jag inte haft tålamod och intresse att bli riktigt bra på nåt. Jag lärde mig aldrig spela nåt instrument. Jag blev aldrig särskilt bra i nåt ämne i skolan. Jag ångrar djupt att jag inte fortsatte med mitt datorintresse under tonåren. I stället för att fortsätta programmera och ha koll på teknik, började jag spela och släppte allt annat. I dag får jag be om hjälp av andra för att lösa till och med enkla datorproblem, helt enkelt för att jag inte längre vet vad saker är eller heter. Hade jag gjort annorlunda under tonåren hade jag garanterat i stället kunnat det i sömnen.

 

[GoranS]

Gör det tillräckligt många gånger så blir du till slut avtrubbad och då är det inte lika hemskt. Och sitt inte och tänk på hur hemskt det är utan skriv ihop en ansökan, få iväg den, var nöjd över det och tänk inte mer på den förrän det är dags att följa upp.

Jo, så är det förstås, men det tar så mycket tid. Det brukar handla om ca 2-3 timmar per ansökan. Det lämnar inte mycket tid för annat. Så det tar emot att göra så.

Låter som en prioriteringsfråga där du väljer att trots att situationen enligt dig själv är på väg mot katastrof inom mindre än ett år väljer att prioritera tid för annat kontra att säkra en vettig arbetssituation, potentiellt för många år framöver. Tror att det är ett val som många, inklusive jag, har svårt att förstå.

En fundering är om du inte skulle kunna låta någon som känner dig väl läsa igenom det du skriver och låta dem ge konstruktiv kritik kring vad de tycker du är "onödigt försiktig" kring och ta till dig av kritiken och korrigera innan du skickar iväg.

Det finns ingen som känner mig så väl som skulle krävas. Vad jag har för egenskaper jobbmässigt sett vet ingen jag umgås med.

Skulle ingen person som känner dig kunna ge någon feedback kring hur du beskriver dig som person? Låter i mina öron orimligt. Och även om personen inte med tvärsäkerhet kan säga att "det här stämmer inte" så kan hen säkert komma med frågor kring om man inte skulle kunna "ändra det där", "lägga till något om att du är bra på det där", etc. Om du sedan är öppen för ändringsförslagen och godtar alla som du inte tycker är totalt felaktiga är jag övertygad om att det totalt sett kommer att innebära en förbättring. Och i de fallen det snarare är frågor än förslag kan en diskussion kring det hela kanske leda till förbättringar. Det kräver ju dock förstås en öppenhet från din sida. Om du bara sågar alla förslag och idéer så är det ju dödsdömt från början.

 

[geologen]

Nej, som sagt, nån sån person finns inte. Sorry, men så är det.

 

[geologen]

Låter som en prioriteringsfråga där du väljer att trots att situationen enligt dig själv är på väg mot katastrof inom mindre än ett år väljer att prioritera tid för annat kontra att säkra en vettig arbetssituation, potentiellt för många år framöver. Tror att det är ett val som många, inklusive jag, har svårt att förstå.

Ja, nån bokstavskombination som gör att jag har svårt att sträva mot långsiktiga mål framför kortsiktiga tillfredsställelser har jag. Tyvärr. Men jag har svårt för att sluta leva, dvs göra det som för mig gör livet värt att leva (umgås med vänner, träna, segla, cykla) under flera års tid, för att kanske, möjligen, få ett bättre jobb i framtiden. Det kanske ni kan förstå?

 

[GoranS]

Lika lön för lika arbete. Bakgrund är irrelevant så länge du kan utföra jobbet korrekt. Undantaget där yrkeslegitimation krävs (fast jag anser inte att läraryrket ska omfattas av det - alla övriga yrkeslegitimationer är rimliga och ok).

Oj, det var synnerligen naivt. Men det är klart om man är så främmande för mjuka värden att man tror att det bara är de faktiska leveranserna som spelar roll så... nä, inte ens då. Bara korkat. Alla som har arbetat i grupp en endaste gång vet att det är svårare än så att bedöma vad som faktist gör att en grupp fungerar. Och för den delen avgöra vilken ersättning som är befogad.

Det är jag inte främmande för. Jag är bara övertygad om att det inte är utbildningen som ger "mervärdet", utan egenskaper som är mer inneboende än så.

Då är det väl inte legitimationen i sig som är fel? Snarare utbildningen som genererar ett legitimation? Kan själv tycka att det finns olämpliga lärare som klarat sig igenom utbildningen.

Jo, legitimationen är fel, för bra lärare är det från början, det är en medfödd (eller delvis medfödd, delvis uppväxtorsakad) egenskap. Antingen har man det eller så har man det inte. Det finns gott om utbildade lärare som är värdelösa som pedagoger, tyvärr. Ingen utbildning i världen kan ändra på det. Nej, bort med lärarlegitimationen. Jag är med på att lärarna bör ha genomgått en grundläggande utbildning i pedagogik, didaktik, samt de lagar och regler som styr skolans verksamhet, men att ta klivet till en yrkeslegitimation var ett mycket stort misstag.

Håller med dig om att det är egenskaper man har, innan utbildning. Dock ser jag inte hur utbildningens brister att sålla bort de odugliga lärarkandidaterna, skulle göra att själva legitimationens vara eller icke vara. När den infördes var jag själv emot den, nu tycker jag inget om den, känns som det kvittar då jag ändå har en lärarexamen. Kravet i sig med behörig lärare anser nödvändigt, speciellt nu när det är brist på behöriga lärare. Tror att det är en av få orsaker som kan få läraryrket att nå någon form av status igen.

Jag tror att man kan ha olika fallenhet för det, men jag vägrar att tro att man inte med hårt arbete kan bli en helt OK lärare. Framför allt tror jag att hårt arbete och kontinuerligt jobb med att utvärdera och försöka förbättra sig själv slår ut en talangfull person som inte lägger ner mer än minimalt med arbete.

Ett exempel: Min fader var lärare i fysik (och matematik) och jag vet att han såg alltid till att när han skulle göra en demonstation hade han alltid sett till att köra igenom den i förväg innan demonstrationstillfället, även om han gjort den en massa gånger tidigare genom åren, bara för att säkerställa att utrustningen var OK. Min egen fysiklärare på gymnasiet gjorde garanterat inte det vilket ledde till att det inte var ovanligt att demonstrationerna misslyckades, d.v.s. den avsedda effekten visades inte. Detta är i mitt tycke ett utmärkt sätt att väcka ointresse och sänka förtroendet. Spelar ingen roll om du på ett entusiasmerande sätt kan förklara vad som borde ha inträffat, du kan aldrig slå den som med hårt arbete sett till att visa den avsedda effekten.

Och, visst, kan du hitta en lärare som har fallenhet och är villig att lägga ner hårt arbete är det den bästa kombinationen, men om Sveriges skolor endast ska anställa sådana lärare lär vi ha en gigantisk lärarbrist att vänta.

 

[geologen]

Kanske...

Hade jag fått bestämma skulle lärarutbildningen bara vara öppen för de med minst fem års arbetslivserfarenhet, och då bara efter lämplighetsprov där pedagogisk förmåga testas på nåt lämpligt sätt. De som inte håller måttet får syssla med nåt annat. Hade det sett ut så, hade jag accepterat en lärarlegitimation.

Min personliga erfarenhet har varit att många utbildade och behöriga lärare under min skoltid har varit väldigt dåliga. Nybakade och bara marginellt äldre än oss elever, osäkra, tråkiga och utan nån större förmåga att locka till lärande.

Omvänt så har jag haft en rad otroligt duktiga och entusiasmerande lärare med goda ämneskunskaper och en trygghet i lärarrollen, men som inte varit formellt behöriga.

 

[geologen]

För den nyfikne, så är mitt (lätt censurerade) CV här:

 

[BJS]

Formulera om texten under övrigt. Den ser klumpig och "ojämn" ut.

Presentationen lägger man oftast i personliga brevet så CV är lite torrare hårda fakta.


Mina 5 öre.

 

[GoranS]

Kanske...

Hade jag fått bestämma skulle lärarutbildningen bara vara öppen för de med minst fem års arbetslivserfarenhet, och då bara efter lämplighetsprov där pedagogisk förmåga testas på nåt lämpligt sätt. De som inte håller måttet får syssla med nåt annat. Hade det sett ut så, hade jag accepterat en lärarlegitimation.

Min personliga erfarenhet har varit att många utbildade och behöriga lärare under min skoltid har varit väldigt dåliga. Nybakade och bara marginellt äldre än oss elever, osäkra, tråkiga och utan nån större förmåga att locka till lärande.

Omvänt så har jag haft en rad otroligt duktiga och entusiasmerande lärare med goda ämneskunskaper och en trygghet i lärarrollen, men som inte varit formellt behöriga.

Med den kravlistan, tolkad med goelogiska ögon, skulle Sverige antingen få skära ner på skolverksamheten rejält alternativt utöka klasstorlekarna drastiskt (alternativt införa ngn slags mooc-utbildning).

Jag tror att det handlar om att man måste få läraryrket att bli såpass attraktivt att det blir försthandsvalet för många duktiga och ambitiösa studenter. Hur det ska gå till är jag dock inte personen att svara på. Lön är säkert en faktor, men jag tror inte det är en universallösning.

 

[GoranS]

Låter som en prioriteringsfråga där du väljer att trots att situationen enligt dig själv är på väg mot katastrof inom mindre än ett år väljer att prioritera tid för annat kontra att säkra en vettig arbetssituation, potentiellt för många år framöver. Tror att det är ett val som många, inklusive jag, har svårt att förstå.

Ja, nån bokstavskombination som gör att jag har svårt att sträva mot långsiktiga mål framför kortsiktiga tillfredsställelser har jag. Tyvärr. Men jag har svårt för att sluta leva, dvs göra det som för mig gör livet värt att leva (umgås med vänner, träna, segla, cykla) under flera års tid, för att kanske, möjligen, få ett bättre jobb i framtiden. Det kanske ni kan förstå?

Nu blir jag konfunderad. Finns alltså alternativet att ha kvar samma jobb och fortsätta leva på nuvarande sätt i flera år framöver? Jag trodde det var kört under andra halvan av nästa år. Om så är fallet är det ju snarast följande två alternativ som gäller:

1) Köra huvudet i sanden och fortsätta tills det tar stopp under nästa år och då hamna i en betydligt sämre situation, och en situation där dessa saker som "gör livet värt att leva" kanske inte finns möjlighet till alls.
2) Ta tag i det nu och under en begränsad tid få ge upp (en del av) dessa saker och sedan kunna få tillbaka dem.

Måste ju vara bättre att försöka göra något medan tid är än att hamna i en total krissituation. Om du redan nu lever med små ekonomiska marginaler kommer det väl att bli än värre utan jobb. T.ex. har du ju konstaterat att ditt boende är något du värderar högt och vad jag förstod var det inte jättebilligt. Att behöva ge upp det av ekonomiska skäl p.g.a. av att du inte tagit tag i jobbsökandet i tid skulle väl vara surt? (Skrivet med brasklapp att jag inte har koll på hur det är med möjlighet till bidrag för att kunna bo kvar i en bostad om man själv saknar ekonomiska resurser att betala för den).

 

[Fältprästen]

Vi ska nog släppa det där med Excel, men i just det fallet insåg jag snabbt att jag kunde väldigt, väldigt lite, trots att jag tidigare trodde att jag kunde en hel del. Det handlar alltså inte om att jag är bra, men inte bäst. Utan snarare inte bäst, utan faktiskt riktigt kass.

Kan du inte göra en lista på vad du kan i Excel så kan vi avgöra hur bra eller dålig du faktiskt är? För jag tvivlar på att du kan avgöra det själv.

Du skriver att du inte har någon att anförtro dig till som skulle kunna ge dig feedback. Men samtidigt säger du att du har en vänkrets, någon av dessa måste väl duga. Annars är de kanske inte mycket till vänner.
Dina vänner är samtidigt så viktiga för dig att du inte kan tänka dig att flytta. Tycker du det är rimligt, om de samtidigt inte vill hjälpa dig?
Har du några föräldrar eller syskon som du kan fråga?

Jag ångrar djupt att jag inte ...

Jag ångrar massor i mitt liv, men det är inget jag kan göra något åt. Tänk om man fick leva om sitt liv, vad mycket man inte skulle göra då heller förmodligen. :)

 

[Hasse#7]

Jag ångrar ingenting. Allt är en följd av val man gjort och disponerande av tillgänglig tid.

Läste cv/brev. Jag föreslår fokus på leveranser, kundförståelse och nöjd kund. Dels tror jag att det är saker du är bra på och dels är det inte en formell utbildning, allt du säger och tror på är sant.

Jag är inte innehavare av något större självförtroende, men de saker man vet att man sticker ut på kommer man använda eller undvika, det är inte att förhäva sig eller ljuga, det är att leva.

 

[geologen]

Kan du inte göra en lista på vad du kan i Excel så kan vi avgöra hur bra eller dålig du faktiskt är? För jag tvivlar på att du kan avgöra det själv.

Som sagt, släpp det. Jag har tagit reda på tillräckligt för att veta att det jag säger stämmer i det här fallet. Det var bara ett exempel, Helge...

Du skriver att du inte har någon att anförtro dig till som skulle kunna ge dig feedback. Men samtidigt säger du att du har en vänkrets, någon av dessa måste väl duga. Annars är de kanske inte mycket till vänner.
Dina vänner är samtidigt så viktiga för dig att du inte kan tänka dig att flytta. Tycker du det är rimligt, om de samtidigt inte vill hjälpa dig?
Har du några föräldrar eller syskon som du kan fråga?

Jag har ingen som känner mig så väl som skulle krävas för att kunna göra det. Det betyder inte att det inte finns nån som skulle kunna ställa upp, bara att de inte skulle kunna vara till nån som helst nytta.