Bästa sättet att övervinna en frestelse är att falla för den, och frestelsen av en ny racer i rostfritt var oemotståndlig. Efter en sondering av marknaden blev det till slut en Cinelli Xcr . Saker som bidrog var geometrin, finishen, ett modest pris och den snabba leveranstiden, bara 3 månader.
Valet av gruppset var enkelt, nånting annat än Campagnolo Record var otänkbart. Nja,Super record då, men jag ville undvika keramiska lager. Sadelstolpe blev en PMP för att matcha ramen. Cinelli fick oxå stå för styre, styrstam och linda. Sadel och hjul blev nåt jag hade liggande.
Det nödvändiga förarbetetet på ramen, som brotchning och planing av vevlager- och styrlagerhylsa, styrlager (Hope) överlät jag på Martin på Pedalen och Fälgen. Styrlagret rekommenderades av Martin som även monterade vevar och styrlager.
Efter Martins insats återstod lite enkelt arbete: montera bromsar och växlar, styre och styrstam; naturligtvis var Hopes expander några tiondelar för bred men lyckligtvis medföljde en originalexpander från Columbus som passade. Jag har länge föredragit Nokons kabelhöljen, inte minst för den bättre bromskänslan dom ger, men det är ett pilljobb av guds nåde, speciellt eftersom jag ville ha färgade inlägg i höljena. Campas bromshandtag, behöver man säga mer? Styrlindan , Cinelli har en mönstrad Mike Grant som visade sig vara asymmetriskt mönstrad - gäller att börja i rätt ända. Sadel blev en Selle Italia SLR Superflow som jag har haft sen tidigare, borde kanske varit en svart. Flaskhållare blev en Elite Ciussi rostfri, inte den lättaste men funktionell och matchar ramen. Hjulen, ett par Pacentifälgar på BHS-nav (egentligen Bitex RAR12/RAF12) och Sapim CX-Ray/ Sprint som hade gått några mil tidigare. Däck: jag har kört på Michelin sedan stenåldern. Egentligen borde det vara ett par ca 30mm högglanspolerade fälgar med dito nav och blanka ekrar skodda med nått italienskt, men det är nåt som framtiden får utvisa. Var får man tag i ett par lätta blankpolerade 30-35 mm fälgar i aluminium?