Visa din Miyata!

Visa din Miyata!
Vad tror vi om nya Conti Contact Urban som däck till Valleyrunner? Finns i en myriad olika storlekar, är hyfsat lätt, ok punkaskydd och verkar rulla bra. Priset är ju ok också.
 
Visa din Miyata!
Spelning i kväll.
954E8B4E-0044-45B5-B3BF-C68BAAF503B8.jpeg
 
Visa din Miyata!
Vad tror vi om nya Conti Contact Urban som däck till Valleyrunner? Finns i en myriad olika storlekar, är hyfsat lätt, ok punkaskydd och verkar rulla bra. Priset är ju ok också.
Synd att jag inte såg dem tidigare för då hade jag köpt, nu blev det ett par Big Apple som redan är på väg och jag vill nog inte returnera till Tyskland, de är inte dåliga men de här Conti verkar ett hack vassare.
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Finaste Tusingmodellen som gjorts :)

Vad är det för 26" fälgar?
Tack, ja den är fin. Ska nog gå ned ett par centimeter på styrbredden, men annars tar den sig för var tur.

Fälgarna är Ryde Andra 40. Tyvärr har jag bara hittat dem i svart, men eftersom jag redan har dem på div. hjul så ville jag köra vidare på samma för att kunna skifta hjul utan att justera bromsarna. Ett av framhjulen har ex. dynamo och det vill jag kunna flytta runt.
 
Visa din Miyata!
Blir det svensk eller dansk ekra korsning ser att det är dansk typ av ekring på on/off rodrunner det vill säga närmaste nav är dra mot ekra huvud andra längre ut tryck in svenska är alla dra ut korsning.
Har provat ut tak styre kommit fram till typ cross vinklat och sitta gubbe rak när stärkta lång fingret vilar halv finger spets över handtagen blir normalt lätt fram lutning nästan inte styre handflatan tryck sig upp mot för lång vägs cykling man växlar lite hand grepp ändå under cykling.
Jag vet faktiskt inte. Jag har en god vän som är såld på hjulbygge och som gärna hjälper mig att bygga hjul för att hålla igång och slipa snitsen.
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Tant har slarvat. Det är knepigt första gången för säsongen att få bort allt, får köra epilatorn några gånger till. Första gången är bara så oskönt så det blir lite slarvigt.

Ett tips: strunta i det!

Min Miyata hänger på vinden i väntan på inspiration/plats, finns inga bilder i från den digitala eran så det får anstå tills den kommer ner i värmen igen. Men det finns planer! En gaffel (som ersättare till den märkligt nog bortslarvade orginalaren, skäms!) har mycket generöst erhållits från vår allas vår Miyata-guru, och i bakhuvudet mal olika däck- och styrkonfigurationer runt. Det finns lite fina XTR-grejer i lådorna som kommer att sitta fint, men jag saknar tex vettiga bromsar. Jag ber att få återkomma...
 
Visa din Miyata!
Blir det svensk eller dansk ekra korsning ser att det är dansk typ av ekring på on/off rodrunner det vill säga närmaste nav är dra mot ekra huvud andra längre ut tryck in svenska är alla dra ut korsning.
Har provat ut tak styre kommit fram till typ cross vinklat och sitta gubbe rak när stärkta lång fingret vilar halv finger spets över handtagen blir normalt lätt fram lutning nästan inte styre handflatan tryck sig upp mot för lång vägs cykling man växlar lite hand grepp ändå under cykling.

Det här är någor av det mest förvirrande jag någonsin läst! Men det kanske är för att jag inte är så beläst på ekringsmönster? Eller raka gubbar och handflator?
 
Visa din Miyata!
Det här är någor av det mest förvirrande jag någonsin läst! Men det kanske är för att jag inte är så beläst på ekringsmönster? Eller raka gubbar och handflator?
Jo andra tider nu mera skulle det nog kallas asiatisk ekring precis som mot skruvade skiftnyckel finns måg tillverkas av än Bahco nåja Gubb eller gumma sitta har nog inte heller sitta rak armada på cykeln häller mer bakåt svept styre ber lite oklart om lite ursäkt.
 
Visa din Miyata!
Om nu Peth:s tantben är det slätaste som har setts här i tråden sedan LWB senast fick för sig att högglanspolera [insert random budgetpryl] så kan jag ikväll kontra med något som är så grovt att jag nog gör bäst i att hålla mig undan moderatorerna ett tag…

Jag tog mig äntligen samman och gick över styrlagret på tusingen.

Tyvärr kan jag inte blunda för att det var ganska ful ”pitting” i lagerbanorna, men lagret får hänga med några mil till.

Något som jag själv däremot inte har sett tidigare är tydlig pitting tom. i kulorna.

F0C4779B-B76E-4F14-9DB7-D65FF336ECD0.jpeg


Lagret var föredömligt smort av förre ägaren. Men det är sannolikt inte en alltför vild gissning att lagret och kulorna har åkt med sedan cykeln var ny annus horribilis 1986.
Nu är iaf. de gamla kulorna pensionerade och utbytta mot nya pigga millennials. De får lov att funka tillsvidare trots slitet lager. När jag ger mig ut på min Grand Tour kanske jag byter till något nytt men detta får duga ikväll.
 
Visa din Miyata!
Om nu Peth:s tantben är det slätaste som har setts här i tråden sedan LWB senast fick för sig att högglanspolera [insert random budgetpryl] så kan jag ikväll kontra med något som är så grovt att jag nog gör bäst i att hålla mig undan moderatorerna ett tag…

Jag tog mig äntligen samman och gick över styrlagret på tusingen.

Tyvärr kan jag inte blunda för att det var ganska ful ”pitting” i lagerbanorna, men lagret får hänga med några mil till.

Något som jag själv däremot inte har sett tidigare är tydlig pitting tom. i kulorna.

Visa bilaga 561958

Lagret var föredömligt smort av förre ägaren. Men det är sannolikt inte en alltför vild gissning att lagret och kulorna har åkt med sedan cykeln var ny annus horribilis 1986.
Nu är iaf. de gamla kulorna pensionerade och utbytta mot nya pigga millennials. De får lov att funka tillsvidare trots slitet lager. När jag ger mig ut på min Grand Tour kanske jag byter till något nytt men detta får duga ikväll.
Det där med pittade kulor (hmm, låter ekivokt) har jag faktiskt sett på flera hojar jag har gjort i ordning.
 
Visa din Miyata!
Det där med pittade kulor (hmm, låter ekivokt) har jag faktiskt sett på flera hojar jag har gjort i ordning.
Det kan nog vara så att de flesta av de cyklar som jag har skruvat ned och låtit återuppstå har slitits mer av långvarigt stillastående utomhus än av faktisk cykling, och att styrlagren därför inte har tagit så mycket stryk.

Tusingen däremot kan man väl anta och hoppas att den fick gå i verklig touringtjänst åtminstone i sitt första liv. Därefter vet jag att den gick som vardagscykel i korrosionens gyllenbruna paradis Göteborg, sannolikt med både barn och packning.
 
Visa din Miyata!
Spännande. Vad är det för sort?

En 20,5" Valley Runner Carbon av årsmodell -92 (eller -91), vilken jag ägt sedan den var ny. Var förstahoj i skogen i 5-6 år, sedan regelbundet använd reserv till för 10-12 år sedan. Den är i välanvänt men efter förutsättningarna gott skick, men förvänta er inte repfritt och krispiga dekaler...

En uppstyrning av vinden ligger i semesterplanerna, kanske kommer jag ihåg att ta en bild på den törnrosasovande kämpen. Med lite otur (eftersom det skulle leda till bråk om utrymmet i garaget...) kommer den ner för projektstart.
 
Visa din Miyata!
Jo andra tider nu mera skulle det nog kallas asiatisk ekring precis som mot skruvade skiftnyckel finns måg tillverkas av än Bahco nåja Gubb eller gumma sitta har nog inte heller sitta rak armada på cykeln häller mer bakåt svept styre ber lite oklart om lite ursäkt.

Det blev tyvärr inte mycket bättre av det där, men tack!
 
Visa din Miyata!
En 20,5" Valley Runner Carbon av årsmodell -92 (eller -91), vilken jag ägt sedan den var ny. Var förstahoj i skogen i 5-6 år, sedan regelbundet använd reserv till för 10-12 år sedan. Den är i välanvänt men efter förutsättningarna gott skick, men förvänta er inte repfritt och krispiga dekaler...

En uppstyrning av vinden ligger i semesterplanerna, kanske kommer jag ihåg att ta en bild på den törnrosasovande kämpen. Med lite otur (eftersom det skulle leda till bråk om utrymmet i garaget...) kommer den ner för projektstart.
Vi väntar ivrigt på att cykeln kommer ner, och som bonus höra om det blev bråk??☀️
 
Visa din Miyata!
Vi har ju dividerat ganska mycket här om vad våra kära cyklar egentligen är värda. I inköp ska de helst kosta några hundralappar som mest, men om någon skulle må så dåligt att han (hon?) nånsin sålde sin Miyata så vill vi förstås ha igen både cykelns inköpspris, delarnas dito och en bra slant för att cyklarna är så j-a grymma. Men att själv köpa en sådan cykel till ett sådant pris, foggett about it!

Vad säger ni, kan vi ha en civiliserad diskussion om vad som kunde vara ett rimligt pris för en fixad Miyata XYZ?

Min tusing gick på om det var 2500 eller möjligen 3500 i nedplockat skick. Det kändes ok, men med nya hjul, styre, stam, pedaler, skärmar, sadel och vad mer det nu kan vara som jag har gjort med den så ligger det mer än så i cykeln som den står idag. Men att få tillbaka motsvarande vid en ev. försäljning skulle jag inte drömma om.

Just nu ligger det en tusing ute för 12000kr (15 inkl. väskor). Den står som en Koga Miyata 1000, men ingen bild och inte så mycket detaljer vad jag minns. Nån MTB/ATB för några hundra, visst. Nån äldre instegs-lvg för 1500, rimligt? Nästa gång ser man en risig On/Off för 2500kr som läggs ut på nytt och på nytt för samma pris och där det inte krävs nån större fantasi för att föreställa sig säljarens förvåning över att ingen hör av sig och köper cykeln.

Spridda tankar men säg gärna vad ni tycker, håll det vänligt och sansat bara. ?

B988FFEF-8CAC-467E-8327-177F9E2D26C5.jpeg
 
Visa din Miyata!
Vi har ju dividerat ganska mycket här om vad våra kära cyklar egentligen är värda. I inköp ska de helst kosta några hundralappar som mest, men om någon skulle må så dåligt att han (hon?) nånsin sålde sin Miyata så vill vi förstås ha igen både cykelns inköpspris, delarnas dito och en bra slant för att cyklarna är så j-a grymma. Men att själv köpa en sådan cykel till ett sådant pris, foggett about it!

Vad säger ni, kan vi ha en civiliserad diskussion om vad som kunde vara ett rimligt pris för en fixad Miyata XYZ?

Min tusing gick på om det var 2500 eller möjligen 3500 i nedplockat skick. Det kändes ok, men med nya hjul, styre, stam, pedaler, skärmar, sadel och vad mer det nu kan vara som jag har gjort med den så ligger det mer än så i cykeln som den står idag. Men att få tillbaka motsvarande vid en ev. försäljning skulle jag inte drömma om.

Just nu ligger det en tusing ute för 12000kr (15 inkl. väskor). Den står som en Koga Miyata 1000, men ingen bild och inte så mycket detaljer vad jag minns. Nån MTB/ATB för några hundra, visst. Nån äldre instegs-lvg för 1500, rimligt? Nästa gång ser man en risig On/Off för 2500kr som läggs ut på nytt och på nytt för samma pris och där det inte krävs nån större fantasi för att föreställa sig säljarens förvåning över att ingen hör av sig och köper cykeln.

Spridda tankar men säg gärna vad ni tycker, håll det vänligt och sansat bara. ?

Visa bilaga 561987
Låt oss ha denna mycket rimliga diskussion.

1. Kvalitet på ram och gaffel. Här beror det på hur mycket den eventuelle köparen känner till om cyklars kvalitet, alltså slitstyrka, rostskydd, konstruktion. Min upplevelse är: Not so much.

Många vet mycket om moderna hojar och komponenter och är själva hängivna cyklister men kan skit och inget om ovanstående, vilket gör att det är svårt att sälja på kvalitet.

Jag har grejat rätt mycket med cyklar nu och kan konstatera att det inte, vad jag vet, produceras någonting någonstans som håller samma kvalitetsnivå som en äldre svensk standardcykel (70-/80-tal och äldre). Miyatas 90-talare är inte lika bra som exempelvis Crescents 70-talare i kvalitetshänseende. Men de är fortfarande bra.

Slutsats: Svårt att få människor att betala för kvalitet.

2. Komponenter. De flesta Miyator har dåtidens mellanklasskomponenter från Shimano. Växelförarna och bromsarna är skottsäkra men skruv och mutter ofta rostiga och behöver bytas. Växelreglagen i plast på månntenbajkarna är inte sällan sönderrostade invändigt. Är de inte det brukar de tarva rengöring och uppsmörjning. Cyklarna kräver alltså en del jobb för köparen. Alternativt gör man det själv innan försäljning, men det ökar kanske inte värdet så mycket.

Slutsats: Komponenterna ökar inte värdet.

3. Standarder. Miyatorna är gamla nu. De nyaste har kanske 3x8 växlar, de flesta har 2- eller 3x7 vilket börjar bli ovanligt, men det finns fortfarande delar att få tag i enkelt, vilket ökar värdet. En stor fördel är att de lite nyare har nav för Hyperglidekassett. Äldre cyklar har 2- eller 3x6 eller färre växlar. Då är det oftast frikrans som gäller, eller värre: Uniglide (omöjligt med delar).

Bromsarna är fälgbromsar av olika slag och i dag vill många ha skivor. De hojar som har cantibromsar kan uppdateras till v-bromsar om man byter reglage. Det utesluter användningen av original kombinationsreglage på månntenbajkarna som har short pull. OBS: Jag tycker själv att v-broms nästan är sämre än cantibroms.

Slutsats: Många köpare bryr sig inte så mycket om komponenter så länge de fungerar. De som bryr sig väljer nog allt som oftast någon modernare än Miyata.

4. Funktionalitet. Miyatas trippelreducerade cr-mo-rör är fantastiskt fina. Inte lika lätta som Tanges lättaste men nästan. Aluminiumramarna verkar vara bra också. Kolfiber vet jag ingenting om. En lätt cykel ökar funktionaliteten.

Geometrin är daterad på månntenbajkarna men klassisk på de andra typerna vilket också gör att de är funktionella. Dessutom kan en äldre MTB bli en jättefin gruscykel med sin landsvägsliknande geo. De är inte så långa som äldre mtb ibland är och de funkar bra med bock. Tveksamt om detta attraherar den stora majoriteten köpare, dock.

Slutsats: Funktionaliteten är hög om man inte vill cykla modern månnten.

5. Nostalgifaktorn. Hög. Detta är det främsta skälet till att man kan vänta sig hyggligt betalt för sin Miyata. Vi som var barn och ungdomar under Miyatas storhetstid är i dag vuxna med arbete, familj och pengar.

Slutsats: Nostalgi är värt pengar. Kanske inte så mycket pengar än, men framtiden är ljus.

Avslutningsvis: Miyata gjorde fina cyklar, men för att uppskatta och vilja betala för detta bör man som köpare vara både kvalitetsmedveten och nostalgisk samt beredd att meka själv. Alternativet är den vanlige köparen som är ute efter en schysst cykel, men denne lär inte vilja betala lika mycket.

Har du byggt en grym cykel och vill ha tillbaka så mycket pengar som möjligt är nog den trista sanningen att det smartaste är att plocka isär den igen och sälja delarna separat.

MEN: Jag är helt övertygad om att värdet på många äldre kvalitetsprodukter kommer att stiga i takt med att vi tvingas ställa om samhället till en mer cirkulär ekonomi. Där är för övrigt cykeln, världens mest effektiva transportmedel, en blivande vinnare.
 
Senast redigerad av en moderator:
Visa din Miyata!
Den här biten är lite jobbig tycker jag…

Jag konstaterar snabbt att jag aldrig får igen eller kan göra en vinst på mina byggen. Det är samtidigt skönt att det aldrig varit syftet med att renovera cyklarna.
Min fru tycker såklart att jag skall sälja hälften av cyklarna. Hon och en presumtiv köpare tar ju absolut inte hänsyn till hur mkt tid, nätjagande, funderingar över val och inte minst pengar det har kostat att sätta ihop dem.

Ta den blåvita i mitt stall som ett exempel. Skulle jag skriva ner hur och med vad den är ihopsatt i en annons så har det ringa betydelse. Ingen köpare bryr sig om hur mkt tid och kärlek jag lagt på det. Köparen och min fru vill göra en snabb och bra affär bara. Min fru tror att jag sitter på artefakter (vilket jag bidragit med själv i jobbet med att rättfärdiga mina inköp) och tycker att jag skall få betalt därefter och köparen vill inte betala mer än nödvändigt även om allt är som nytt. Cykeln är ju gammal! Det blir en kollision… i min bättre hälfts huvud.
Nu är det ju såklart inte relevant vad hon tycker, det är min hobby, men jag upplever det beskriver vad man står inför på ett realistiskt sätt.

Hela poängen med detta är ju att köpa billigt och fixa upp. Ingen här vill köpa färdig fixat. Vi alla här vill ju dela med oss från ax till limpa gällande våra skapelser.
Vi får betalt i uppskattning från likasinnade med tummar och smileys med hjärtan osv.

En vacker dag måste jag börja sälja och då kommer jag att sälja till den som förstår vad det är och vill ge cykeln ett fortsatt värdigt liv. Självklart är det roligt om man får en slant för en grund till ett nytt projekt?
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Jag har grejat rätt mycket med cyklar nu och kan konstatera att det inte, vad jag vet, produceras någonting någonstans som håller samma kvalitetsnivå som en äldre svensk standardcykel (70-/80-tal och äldre). Miyatas 90-talare är inte lika bra som exempelvis Crescents 70-talare i kvalitetshänseende. Men de är fortfarande bra.
Jag tar mig friheten att svara på bara en del av inlägget, som jag för övrigt gillar i stora delar!

Jag anser mig ha ganska stort omfång i mitt cykelintresse och kan uppskatta allt från en riktigt renodlad räsercykel till en biffig lastcykel och allt däremellan (förutom om de har eldrift). Jag har 8 cyklar som jag använder regelbundet, givetvis mer och mindre.

Bland dessa gömmer sig en Miyata-liknande skapelse från det glada 90-talet, en modern räsercykel i finstål, en kapabel modern rando-hoj i halvfinstål och en lika kapabel lastcykel i stål.

Min Fairlight Strael i 853-stål är ruggigt välbyggd, bekväm men samtidigt rapp, snabb och hållbar (tror jag, åtminstone - det får tiden utvisa). Min Genesis i 725-stål är min absoluta favorit när det ska cyklas långt (400 km+) med lätt packning osv. Att de på något vis skulle vara sämre än sina 20-40-åriga kusiner är svårt att se för min del, och jag anser att det fortfarande tillverkas riktigt bra cyklar. Genesisen går förmodligen ganska enkelt att ersätta med en Miyata och få nästan exakt samma prestanda osv, men när det kommer till Straelen tror jag inte att det finns någon gammal stålhoj oavsett märke som hänger med den varken när det gäller prestanda eller relativ komfort.

Tar man en generell cykel idag och en generell cykel från 70-90-talet så var förmodligen den äldre cykeln bättre (det finns mycket skit idag..), men jämför man kvalitetscyklar med kvalitetscyklar så ser jag inte alls att det skulle vara fördel för den äldre cykeln.

De gamla svenska standardcyklarna är jag däremot väldigt övertygad om att man behöver ha en väldigt romantiserad bild av för att verkligen kunna uppskatta. Visst, de kanske håller för att leva ett slit-och-släng-liv i ett cykelställ någonstans, men att de duger så mycket mer till än att glida omkring i sakta mak med är en överdrift..
 
Visa din Miyata!
Jag tar mig friheten att svara på bara en del av inlägget, som jag för övrigt gillar i stora delar!

Jag anser mig ha ganska stort omfång i mitt cykelintresse och kan uppskatta allt från en riktigt renodlad räsercykel till en biffig lastcykel och allt däremellan (förutom om de har eldrift). Jag har 8 cyklar som jag använder regelbundet, givetvis mer och mindre.

Bland dessa gömmer sig en Miyata-liknande skapelse från det glada 90-talet, en modern räsercykel i finstål, en kapabel modern rando-hoj i halvfinstål och en lika kapabel lastcykel i stål.

Min Fairlight Strael i 853-stål är ruggigt välbyggd, bekväm men samtidigt rapp, snabb och hållbar (tror jag, åtminstone - det får tiden utvisa). Min Genesis i 725-stål är min absoluta favorit när det ska cyklas långt (400 km+) med lätt packning osv. Att de på något vis skulle vara sämre än sina 20-40-åriga kusiner är svårt att se för min del, och jag anser att det fortfarande tillverkas riktigt bra cyklar. Genesisen går förmodligen ganska enkelt att ersätta med en Miyata och få nästan exakt samma prestanda osv, men när det kommer till Straelen tror jag inte att det finns någon gammal stålhoj oavsett märke som hänger med den varken när det gäller prestanda eller relativ komfort.

Tar man en generell cykel idag och en generell cykel från 70-90-talet så var förmodligen den äldre cykeln bättre (det finns mycket skit idag..), men jämför man kvalitetscyklar med kvalitetscyklar så ser jag inte alls att det skulle vara fördel för den äldre cykeln.

De gamla svenska standardcyklarna är jag däremot väldigt övertygad om att man behöver ha en väldigt romantiserad bild av för att verkligen kunna uppskatta. Visst, de kanske håller för att leva ett slit-och-släng-liv i ett cykelställ någonstans, men att de duger så mycket mer till än att glida omkring i sakta mak med är en överdrift..
Absolut, det finns säkert cyklar som tangerar den äldre byggkvaliteten i ram och gaffel! Jag kan för lite om detta för att säga säkert - det enda jag som sagt kan uttala mig om är det jag har stött på eller på andra sätt kunnat bedöma.

När vi pratar kvalitet så är svenska standardcyklar helt fantastiska. Svetsning/lödning, krom och lack håller världsklass. Vi pratar inte cyklingsbarhet eller känsla här, även om jag absolut uppskattar att cykla på exempelvis Gunborg, min frus Kungsvelocipeden från -36.

Det stora kruxet med äldre standardhojar är tyngden, inte så mycket mer. Man sitter ofta bra på dem och de som har Torpedonav är kanonfina stadscyklar. Det är inte nostalgi i mitt fall, utan funktionalitet. Äldre standardcyklar får oförtjänt mycket skit, antagligen för att många är så dåligt underhållna. Det är ett mått på den höga kvalitetsnivån att de fortfarande håller ihop efter den vanvård de ofta utsätts för.
 
Senast redigerad av en moderator:
Visa din Miyata!
Låt oss ha denna mycket rimliga diskussion.

1. Kvalitet på ram och gaffel. Här beror det på hur mycket den eventuelle köparen känner till om cyklars kvalitet, alltså slitstyrka, rostskydd, konstruktion. Min upplevelse är: Not so much.

Många vet mycket om moderna hojar och komponenter och är själva hängivna cyklister men kan skit och inget om ovanstående, vilket gör att det är svårt att sälja på kvalitet.

Jag har grejat rätt mycket med cyklar nu och kan konstatera att det inte, vad jag vet, produceras någonting någonstans som håller samma kvalitetsnivå som en äldre svensk standardcykel (70-/80-tal och äldre). Miyatas 90-talare är inte lika bra som exempelvis Crescents 70-talare i kvalitetshänseende. Men de är fortfarande bra.

Slutsats: Svårt att få människor att betala för kvalitet.

2. Komponenter. De flesta Miyator har dåtidens mellanklasskomponenter från Shimano. Växelförarna och bromsarna är skottsäkra men skruv och mutter ofta rostiga och behöver bytas. Växelreglagen i plast på månntenbajkarna är inte sällan sönderrostade invändigt. Är de inte det brukar de tarva rengöring och uppsmörjning. Cyklarna kräver alltså en del jobb för köparen. Alternativt gör man det själv innan försäljning, men det ökar kanske inte värdet så mycket.

Slutsats: Komponenterna ökar inte värdet.

3. Standarder. Miyatorna är gamla nu. De nyaste har kanske 3x8 växlar, de flesta har 2- eller 3x7 vilket börjar bli ovanligt, men det finns fortfarande delar att få tag i enkelt, vilket ökar värdet. En stor fördel är att de lite nyare har nav för Hyperglidekassett. Äldre cyklar har 2- eller 3x6 eller färre växlar. Då är det oftast frikrans som gäller, eller värre: Uniglide (omöjligt med delar).

Bromsarna är fälgbromsar av olika slag och i dag vill många ha skivor. De hojar som har cantibromsar kan uppdateras till v-bromsar om man byter reglage. Det utesluter användningen av original kombinationsreglage på månntenbajkarna som har short pull. OBS: Jag tycker själv att v-broms nästan är sämre än cantibroms.

Slutsats: Många köpare bryr sig inte så mycket om komponenter så länge de fungerar. De som bryr sig väljer nog allt som oftast någon modernare än Miyata.

4. Funktionalitet. Miyatas trippelreducerade cr-mo-rör är fantastiskt fina. Inte lika lätta som Tanges lättaste men nästan. Aluminiumramarna verkar vara bra också. Kolfiber vet jag ingenting om. En lätt cykel ökar funktionaliteten.

Geometrin är daterad på månntenbajkarna men klassisk på de andra typerna vilket också gör att de är funktionella. Dessutom kan en äldre MTB bli en jättefin gruscykel med sin landsvägsliknande geo. De är inte så långa som äldre mtb ibland är och de funkar bra med bock. Tveksamt om detta attraherar den stora majoriteten köpare, dock.

Slutsats: Funktionaliteten är hög om man inte vill cykla modern månnten.

5. Nostalgifaktorn. Hög. Detta är det främsta skälet till att man kan vänta sig hyggligt betalt för sin Miyata. Vi som var barn och ungdomar under Miyatas storhetstid är i dag vuxna med arbete, familj och pengar.

Slutsats: Nostalgi är värt pengar. Kanske inte så mycket pengar än, men framtiden är ljus.

Avslutningsvis: Miyata gjorde fina cyklar, men för att uppskatta och vilja betala för detta bör man som köpare vara både kvalitetsmedveten och nostalgisk samt beredd att meka själv. Alternativet är den vanlige köparen som är ute efter en schysst cykel, men denne lär inte vilja betala lika mycket.

Har du byggt en grym cykel och vill ha tillbaka så mycket pengar som möjligt är nog den trista sanningen att det smartaste är att plocka isär den igen och sälja delarna separat.

MEN: Jag är helt övertygad om att värdet på många äldre kvalitetsprodukter kommer att stiga i takt med att vi tvingas ställa om samhället till en mer cirkulär ekonomi. Där är för övrigt cykeln, världens mest effektiva transportmedel, en blivande vinnare.
Tror vi lägger olika betydelser i ordet kvalitet. Crescent och övriga svenska tillverkare har prånglat ut hundratusentals tunga, oinspirerande as på den svenska massmarknaden. Cyklar som håller i en livstid och mer därtill, men de är inte lätta eller fint gjorda. Bland alla vattenledningsrör så finns det enstaka fina modeller, där en del ramar är italiensktillverkade med en Crescentlogga påmålad och några är gjorda här i Sverige. Att hitta dessa fåtal ess i kortleken kräver lite kunskap och tålamod. Världsmästarcykeln – finns inte så mycket världsmästare över en sån liksom.

Miyata är det lättare med, det är bra skit i grunden även på de billigaste modellerna, men det är i de flesta fallen ganska tunga cyklar – sina fina ramar till trots. Det är liksom inte Tange Prestige de är gjorda av.

Med detta sagt, det ligger massor av osålda Miyator ute på säljsidorna, där säljarna vill ha 3000kr och mer därtill. De som kommer ut till 500-1000kr verkar gå direkt. Konstaterar att köparna är sådana som oss som inte vill betala för att någon annan har bytt bromsklossar och växelvajrar.

Själv är jag på det klara med att jag aldrig kommer få ut mer för mina cyklar än vad jag investerat i dem, och särskilt inte om man räknar med nån sorts timpenning på nedlagt arbete. Det skulle vara Tusingen då, som jag fick köpa löjligt billigt.
 
Visa din Miyata!
Tror vi lägger olika betydelser i ordet kvalitet. Crescent och övriga svenska tillverkare har prånglat ut hundratusentals tunga, oinspirerande as på den svenska massmarknaden. Cyklar som håller i en livstid och mer därtill, men de är inte lätta eller fint gjorda.

Jo, de är rätt fint gjorda, många av dem. Jag som kan svetsa lite grand ser att kvalitetsnivån är bitvis väldigt hög. Lacken är kanske bäst i världen. Att de är tunga är en annan sak. Kvalitet är för mig främst hållfasthet, möjlighet att laga sådant som går sönder, krom som inte rostar efter bara några år, renoveringsbara lager o s v. Där är äldre svenska standardcyklar helt fantastiska. Bättre än Miyata.

Det här med ”vattenledningsrör” är främst något som vi cykelnördar håller på att tjata om.

Sedan tycker jag inte att man ska glömma att de här cyklarna är gjorda för att kunna stå i ett cykelställ på stan, ta sin förare kortare avstånd, hoja till stranden och sånt. Då är det en nackdel med tunna, lödda ramar med Nervexmuffar och en massa växlar man inte behöver. Jag skulle säga att Monark, Crescent, Nordstjärnan och de andra tillverkade cyklar som passar perfekt till ändamålet.
 
Visa din Miyata!
Jag och klasskompis renoverade ute rostigt cykel från ute av laggd skogs legat ställplats på 70 talet putsade upp med borrmaskin och stål viska han målade såg bra ut bytte till Märklin tågbana med tåg sätt var bar det att vi inte gjorde något åt lagren i cykeln vet om de var vev naven hade inte verktyg blev att han klagade på lagren.

Hade då farsans Husqvarna turistrasern var tung ca 20 kg men väg stabil kunde utan vidare res sig och släppa styre behövde alldrig styr lås fjäder aktivera men den hade ingen växel i dag hade man satt dit växel nav Sram S7 men inte var all 70 talet cyklar bra BKC rost fälgar kråm och framdrev ta i bak ram och limpcyckel modet.

Nä nu mera blir något radikalt nytt eller begagnat men miyata håller nog ett bra tag rostskydd behandlad invändigt.
 
Visa din Miyata!
Jo, de är rätt fint gjorda, många av dem. Jag som kan svetsa lite grand ser att kvalitetsnivån är bitvis väldigt hög. Lacken är kanske bäst i världen. Att de är tunga är en annan sak. Kvalitet är för mig främst hållfasthet, möjlighet att laga sådant som går sönder, krom som inte rostar efter bara några år, renoveringsbara lager o s v. Där är äldre svenska standardcyklar helt fantastiska. Bättre än Miyata.

Det här med ”vattenledningsrör” är främst något som vi cykelnördar håller på att tjata om.

Sedan tycker jag inte att man ska glömma att de här cyklarna är gjorda för att kunna stå i ett cykelställ på stan, ta sin förare kortare avstånd, hoja till stranden och sånt. Då är det en nackdel med tunna, lödda ramar med Nervexmuffar och en massa växlar man inte behöver. Jag skulle säga att Monark, Crescent, Nordstjärnan och de andra tillverkade cyklar som passar perfekt till ändamålet.
Jag tror nog att vi cyklar på lite olika sätt, och därför har olika krav och behov när det kommer till cyklar. Jag kan inte säga emot det du skriver. Kan dock konstatera att när det ska cyklas 60 mil i ett sprut eller det ska pressas på i närmare 40 km/tim i ett kort intensivt pass, så ser jag inga som helst kvaliteter med en cykel som har som främsta egenskap att den kan stå åratal ute i regnet utan att rosta bort. ?
 
Visa din Miyata!
Jag tror nog att vi cyklar på lite olika sätt, och därför har olika krav och behov när det kommer till cyklar. Jag kan inte säga emot det du skriver. Kan dock konstatera att när det ska cyklas 60 mil i ett sprut eller det ska pressas på i närmare 40 km/tim i ett kort intensivt pass, så ser jag inga som helst kvaliteter med en cykel som har som främsta egenskap att den kan stå åratal ute i regnet utan att rosta bort. ?
Ja, såklart, olika cykling kräver olika cyklar. Jag tar inte Gunborg när jag ska träna liksom (men jävlar vilka lårmuskler jag hade fått). Det är nog få cyklister som ser kvaliteter i en standardcykel om det är cykelsport som ska utövas. Själv cyklar jag till arbetet på en månnten, till affären på en standardhoj, med barnen på en lådcykel, på landsväg med en racer och på grus med Blackie.
 
Visa din Miyata!
Tar man en generell cykel idag och en generell cykel från 70-90-talet så var förmodligen den äldre cykeln bättre (det finns mycket skit idag..), men jämför man kvalitetscyklar med kvalitetscyklar så ser jag inte alls att det skulle vara fördel för den äldre cykeln.
+MASSOR
Möjligen med undantaget att det såldes mkt skit även på 70-90-talet. Tex såldes det "hurtbulleracers" tom på bensinmackar!

Miyata är det lättare med, det är bra skit i grunden även på de billigaste modellerna, men det är i de flesta fallen ganska tunga cyklar – sina fina ramar till trots. Det är liksom inte Tange Prestige de är gjorda av.
+1
En modern stålram, där rören dels är formade som hos moderna överlägsna metallramar, och dels även är hopfogade på samma överlägsna sätt som hos moderna metallramar vore en dröm. Så vitt jag känner till finns det en del som är åtminstone en bit på väg, men de är då ofta lika dyra som 1-2 kg lättare cyklar. Tyvärr.

De gamla svenska standardcyklarna är jag däremot väldigt övertygad om att man behöver ha en väldigt romantiserad bild av för att verkligen kunna uppskatta. Visst, de kanske håller för att leva ett slit-och-släng-liv i ett cykelställ någonstans, men att de duger så mycket mer till än att glida omkring i sakta mak med är en överdrift..
+1
Tror vi lägger olika betydelser i ordet kvalitet. Crescent och övriga svenska tillverkare har prånglat ut hundratusentals tunga, oinspirerande as på den svenska massmarknaden. Cyklar som håller i en livstid och mer därtill, men de är inte lätta eller fint gjorda. Bland alla vattenledningsrör så finns det enstaka fina modeller, där en del ramar är italiensktillverkade med en Crescentlogga påmålad och några är gjorda här i Sverige. Att hitta dessa fåtal ess i kortleken kräver lite kunskap och tålamod. Världsmästarcykeln – finns inte så mycket världsmästare över en sån liksom.
+1


Sedan tycker jag inte att man ska glömma att de här cyklarna är gjorda för att kunna stå i ett cykelställ på stan, ta sin förare kortare avstånd, hoja till stranden och sånt. Då är det en nackdel med tunna, lödda ramar med Nervexmuffar och en massa växlar man inte behöver.
-1
Kanske mest en fråga om semantik, men ändå
Att det skulle vara en nackdel med en lätt och fin pendlar/vardags-cykel har jag svårt att inse, möjligen dyrt och kanske även onödigt, men inte ngn nackdel.
Det överlägsna resultat man kan uppnå av att själv skruva ihop lätta, lättrullade och allmänt fina pendlar/vardags-cyklar åt sig själv, liksom åt sina nära och kära, är ngt jag har lång och bred erfarenhet av. Det finns många inlägg här på Happy genom årens lopp som visar att jag inte är ensam om den erfarenheten. Långt därifrån.
Förhoppningsvis kommer fler och fler att få vara med om det.
 
Visa din Miyata!
Nu finns bilder, ser ut att vara fint skick. Kan nog gå att få en 5-6000kr för den. Absolut inte 12.
Ser ut att vara samma storlek som min som är 57 cm C-T (56 kan ju vara mätt C-C), med reservation för att det inte är samma årsmodell och att det kanske fanns 56:or kring 89-90 (och med ytterligare reservation för att min oförmåga att hantera en tumstock är väldokumenterad). Men, prislappen kommer göra att den förblir osåld.
 
Visa din Miyata!
Ser ut att vara samma storlek som min som är 57 cm C-T (56 kan ju vara mätt C-C), med reservation för att det inte är samma årsmodell och att det kanske fanns 56:or kring 89-90 (och med ytterligare reservation för att min oförmåga att hantera en tumstock är väldokumenterad). Men, prislappen kommer göra att den förblir osåld.
Ja herregud, vilket pris. Det finns en del att göra om man vill uppdatera den till modern standard.
 
Visa din Miyata!
Har vi ett godkännande gällande att jag håller dialog kring en Sportrunner i storlek 20,5 när jag vill cykla bockstyrecykel med fäste under diagonalröret och är 184 cm lång med önskemål om ganska raceig sittställning? Risig ram och aning motvillig säljare, men jag har stött på större utmaningar i livet.?
 
Visa din Miyata!
Har vi ett godkännande gällande att jag håller dialog kring en Sportrunner i storlek 20,5 när jag vill cykla bockstyrecykel med fäste under diagonalröret och är 184 cm lång med önskemål om ganska raceig sittställning? Risig ram och aning motvillig säljare, men jag har stött på större utmaningar i livet.?
Jag är för ett JA!?
 
Visa din Miyata!
Har vi ett godkännande gällande att jag håller dialog kring en Sportrunner i storlek 20,5 när jag vill cykla bockstyrecykel med fäste under diagonalröret och är 184 cm lång med önskemål om ganska raceig sittställning? Risig ram och aning motvillig säljare, men jag har stött på större utmaningar i livet.?
Jo, men det tycker jag allt.
 
Visa din Miyata!
Har vi ett godkännande gällande att jag håller dialog kring en Sportrunner i storlek 20,5 när jag vill cykla bockstyrecykel med fäste under diagonalröret och är 184 cm lång med önskemål om ganska raceig sittställning? Risig ram och aning motvillig säljare, men jag har stött på större utmaningar i livet.?
Du är lika stor som jag och det är storleken jag skulle ta för att monstercrossa the sweet jesus av en sån cykel...som min Trek 970, med rätt styrstam och styre funkar det. Nu har jag ju iofs funnit harmoni på Tall&Slack avdelningen med en Maruishi från 1985 (23 tums ram, hög och kort), men det är en annan geometri än de flesta 90s MTB.
 
Visa din Miyata!
Har vi ett godkännande gällande att jag håller dialog kring en Sportrunner i storlek 20,5 när jag vill cykla bockstyrecykel med fäste under diagonalröret och är 184 cm lång med önskemål om ganska raceig sittställning? Risig ram och aning motvillig säljare, men jag har stött på större utmaningar i livet.?
Aye Captain!

Är det lacken som är risig eller är den risig även på andra sätt?
 
Tillbaka
Topp