Inte jobbpendling men väl ett träningspass sent igårkväll efter min 'pendlingssträcka'.
Väldigt många (nå, iaf flera stycken) ninjacyklister i farten, se upp för dem!
Svartklädda, livsfarliga, reflexlösa, utan lyse och utan allmänt omdöme.
Farligast var den ninjacyklist med kumpan, ninjahunden (labradorerna tillhör nog de värsta), som lömskt försökte attackera mig på en nedsläckt cykelväg - de hade spänt upp ett osynligt ninjalöpkoppel mellan sig.
Ninjacyklisten cyklade sakta efter vänstra vägkanten medan ninjahunden höll sig gömd i buskarna till höger.
Lyckade avstyra överfallet med en väl påbörjad OTB-kata.
När jag sedan plockade fram den dödliga 1/8"-kedjepiskan fann de för gott att fly.
Tur att man behärskar den ädla kampsporten pendelcykling.
Och att de flesta ninjacyklister är så apatiska.
Skrämd av kvällens upplevelser tog jag bilen i morse.
Eller så var det för att benen är stumma.