Alldeles för nära...
Visst känns det så att om det var länge sedan man var nära
att smälla så kommer det strax ett tillfälle för detta.
Imorse var det dags, stod stilla för rött vid vid rödljus och
förklarade för en pendlarherre vad det var jag cyklade i (velomobil)
när vi får grönt. Hövlig som han var så tyckte han att jag skulle
glida iväg först, (vi kom alltså inte iväg direkt när det slagit
om till grönt utan 2-3sek efter) när jag och dom bakom mig är
halvägs ute så kommer det en volvo-j*vel och bara blåser på.
Jag hann reagera och hängde mig på bromsen och har väl vad jag tycker
är 5cm tillgodo. Är inte vaken nog att ta regnumret då jag funderar på vad som
hade hänt om vi INTE hade stått o snackat (hur många hade hunnit över?)
Vad jag kunde se så gjorde volvon inte några försök till vare sig broms eller undanmanöver.
Nej fyfan, nå ska jag sluta kräkas bitterhet.
Morgonen var annars mycket fin, tranebergsbron ngt hal.