Den så hycklande västvärld vi lever i utmålas ofta av vänstern som en nyliberalismens triumph ett kapitalistiskt samhälle. Låt oss då se på de punkter Karl Marx själv skrev ned i det kommunistiska manifestet, och låt oss se hur det ligger till i Sverige i dag.
Karl Marx krav nummer:
1. Jordegendomens expropriering och jordräntans användning till statsutgifter.
Verkställt. Jordräntan, alltså det mervärde som skapas vid produktivt nyttjande av mark, går i produktionens olika faser till staten genom beskattning.
2. Stark progressiv beskattning.
Verkställt. Detta behöver man knappast diskutera i landet med världens högsta skatter. Högern införde detta i början av 1900-talet, alltså att den som har mer pengar också ska betala en större andel av sin inkomst än den som har mindre. Samtliga partier i riksdagen sluter i dag upp bakom denna idé.
3. Arvsrättens avskaffande.
Detta har regeringen delvis backat på. Arvskatten var så hög som 70%. Det hände att arvsskatten och reavinstskatten blev större än förmögenheten om värdet sjönk mellan dödsdagen och försäljningen av aktier eller fastigheter. Många äldre förmögna valde av dessa skatteskäl att flytta till annat land. Arvskatten sänktes 2004 till ca 22%.
4. Konfiskation av alla emigranters och rebellers egendom.
Den här punkten är inte vidare relevant i dag, det finns knappast några rebeller och staten tycks inte ha så mycket emot att högerorienterade element emigrerar till den spanska Solkusten. Vi kan notera att det har funnits diskussioner om att införa någon typ av ekonomiska sanktioner som ska motverka utflyttning av företag från Sverige.
5. Kreditens centralisering i statens händer genom en nationalbank med statskapital och uteslutande monopol.
Verkställt. För ungefär ett sekel sedan fanns en fungerande valutamarknad i Sverige där banker gav ut egna sedlar, vilkas värde garanterades i ädla metaller. För säkerhets skulle hade alla möjlighet att alltid gå in på ett bankkontor och byta sedlar och mynt mot ett visst mått guld. Detta skapade en stabilitet på valutamarknaden – både nationellt och internationellt – som vi i dag inte ens vågar drömma om.
6. Centralisering av transportväsendet i statens händer.
Verkställt. Staten har ansvaret för att planera och upprätthålla infrastrukturen i landet. Det kan gälla såväl tåg-, flyg- och biltrafik, som bredband och telefoni. Även om staten ofta tar privata företag till hjälp har staten kontrollen och det övergripande ansvaret. Alternativa lösningar styrs, motarbetas eller förbjuds.
7. Utökande av nationalfabriker, produktionsinstrument, uppodling och förbättring av jorden efter en samhällelig plan.
Verkställt. Näringsdepartementet har det överliggande ansvaret för all näringspolitik i landet. Det kan handla om allt från att genom Invest in Sweden Agency locka hit utländska företag, till att ge startbidrag till företag och reglera avtalsmarknaden.
8. Lika arbetstvång för alla, upprättande av industriella arméer, särskilt för åkerbruket.
Verkställt. I grundskolan uppfostras barnen till att bli goda lönearbetare. Våra barn får lära sig att arbete är gott, medan andra val och önskemål är underställda. Arbetslinjen, full sysselsättning, är en av huvudfrågorna i svensk politik. De i arbetsför ålder som inte arbetar blir snabbt föremål för diverse statliga program för att öka kompetensen eller på annat sätt göras arbetsdugliga.
9. Förenande av jordbruks- och industridriften; åtgärder för att så småningom utplåna skillnaden mellan stad och landsbygd.
Verkställt. ”Hela Sverige ska leva” heter det. Regionalpolitiken är ofta hett debatterad i riksdagen och i medierna. Så fort ett företag i inre Norrland går i konkurs springer politikerna dit och lovar miljoner.
10. Offentlig och kostnadsfri uppfostran av alla barn. Avskaffande av fabriksarbetet för barn i dess nuvarande form. Uppfostrans förenande med den materiella produktionen.
Verkställt. Skolan är till för alla och genom skolplikten är alla föräldrar tvungna att sätta sina barn i skola i minst nio år. Därmed skapas en enhetlig miljö för alla barn mellan 7 och 15 år, där de kan uppfostras till goda medborgare och arbetare som röstar rätt.
.
Därmed kära kamrater spelar det ingen roll vad ni röstar på. Alla partier i Sverige är i en eller annan grad Marxistiska. Läs deras partiprogram och jämför med Marx 10 krav så ser ni själva.
