En kväll satte sig jag och min man (aka Bättre hälften) och funderade på bra och dåligt med förra rundan. Nedan har vi försökt sammanfatta våra intryck i form av en binge generella tips.
Nu börjar det bli racerväder igen för de flesta av oss. Om fyra månader står vi i startfållan i Motala och ska tillsammans ta oss runt den näst största sjön i vårt land. Turen runt kräver en viss kondition. Men vi ska inte bara klara rundan, vi ska göra det _tillsammans_ och det kräver också mycket förberedelser. Att cykla i klunga är något man måste träna på. Disciplinerad cykling i klunga är för oss något som man kan göra oavsett vilken ambition man har vad gäller snitthastighet och tid. Bra klungkörning gör rundan säker, man känner sig trygg i gruppen, kan prata med varandra, titta på utsikten och uppleva allt härligt och stolligt hela varvet runt.
När man börjar bli över 4-5 personer ser inte alla vägen som man ska åka eller vad som sker bakom klungan, man måste alltså hjälpa till att vara varandras ögon och öron. Man pekar ut hinder i vägkanten, grushögar och gropar _varje_ gång. Man ropar till varandra när saker händer längre fram på vägen, t ex en krassh, och _alla_ skickar bakåt i ledet. Man tecknar och snackar också när hastigheten sänks. Tecknen och snack måste skickas bakåt i klungan annars förblir de längre bak blinda och döva. Man gör också tecken varje gång man byter ledare. De som ligger längst bak och hör att en bil, MC eller andra cyklister kommer bakifrån meddelar det framåt (prat och rop). På VR kommer vi att köra om många och många kommer att köra om oss, ibland vinglar en trött cyklist i vägkanten. Vi måste vara allerta och hjälpa varandra.
En annan viktig sak i klungkörning är att tempot hålls jämnt. Hastigheten kommer att variera med landskapet, alla ändringar av hastighet _ska_ ske mjukt. Då slipper man dragspelseffekter, som tar onödigt med krafter. Ett litet ryck i täten av klungan ger stora ryckigheter i slutet. Risken att någon kör in i framförvarandes hjul ökar om tempot är ryckigt. Kör man in i den framför är risken för vurpa stor, även för den man kör på. Vanliga skador vid vurpor är stora skrubbsår och brutna nyckelben, inget som någon planerat till semestern hoppas jag.
Tempot ska alltså hållas oavsett om man tittar på utsikten, pratar eller tar en klunk dricka. Känner man sig pigg så tjänar _inte_ klungan på att man drar upp tempot, då blir det bara ryckigt. Pigga medlemmar bör hellre peppa de andra klungan, påminna trötta om att dricka etc. På samma sätt ska den som är trött skiftas bort sig från ledarpositionen när han/hon börjar ana tempot inte kan hållas (observera: innan tempot sänkts). På ett långt lopp som VR får alla sina toppar och dalar, hjälper vi varandra ur dalarna orkar många vara kvar i klungan till den tunga norrändan.
Ibland kommer en snabbklunga köra förbi och tillfälligt blanda ihop sig med oss, då ska vi hålla vårt tempo – inte deras. Ibland kommer någon som inte ”tillhört” klungan från början att köra med oss och försöka dra upp tempot, då hänger vi inte på. Vi snackar vänligt med personen och så får han/hon välja att köra med oss på vårt sätt eller ej.
För att hålla tempot behövs en cykeldator och att man har ett halvt öga på den hela tiden. Cykeldatorer finns från 49 kr på Biltema. Justering av klädsel, ätande och annat pyssel gör man sist i klungan, för att undvika krasher.
Ofta bryts klungor sönder i uppförsbackar pga för högt tempo. En som körde med cykelklubben Rye under delar av deras rekordtur (VR på sub7) berättade att de körde i 15-20 km/h uppför de stora backarna runt Jönköping. Tar man det lungt uppför så hänger alla med och hela "motorn" finns kvar till resten av loppet. Man brukar säga att man ska behålla intensiteten i en uppförsbacke, _inte_ hastigheten. Kunde Rye ta det lungt uppför så borde väl vi klara av det, eller hur?
En annan sak som kan ställa till det är om någon inte ”håller spår” i en kurva eller nedförsbacke, utan låter sitt framhjul komma ifatt framförvarandes bakhjul. Då ligger cyklarna ”om lott” och risken för krasch är stor. Var beredd att dutta på bromsen eller hålla igen nästa tramptag en pyttestund så bruker det lösa sig.
Klungkörning är något som man behöver träna på. Jag rekommenderar alla att köra någon mil klungträning på passen och att köra några andra lopp innnan. Att hålla hastigheten resp. tempot, äta i farten osv kan man träna på själv. Förhoppningsvis kommer vi att träffas på olika sätt under våren och öva tillsammans.
Som ni märkt är detta allmänt hållet. Vår taktik tar vi fram senare. Det finns många ställen att läsa mer om typer av klungkörning och olika tecken, min favorit är hos Hisingens CK:
http://www.hisingensck.se/texter-bilder/teknik/klungkorning.php
/Stina