Visa din Miyata!

Visa din Miyata!
Jo såklart., gäller ju även andra fordonsslag :-)
Kajaken heter Rolle efter far. (Lämpligt nog går den ju att rolla med)
Ada Linnea Margareta, båten.(efter namnsdagen vid köpetillfället, mor & styvmor)
Åsså bl.a bilarna Ingeborg, Sibylla, Hjulius (min första bil) Tristan (en alltid strulande kärra)
Bisarrt nog hade min hittills enda Miyata inget renodlat namn, kallades mest för det tråkiga "rödingen"
Just ja, enhjulingen heter såklart Uno.
Som när Kålle och Ada hade fått tvillingflickor:
- Den ho heter Ada ätter Ada. Å den ho heter Maj, ätter maj!
 
Visa din Miyata!
Prunus gick på omvägar till Varberg i dag. Himla trevlig hoj - går som ett spjut på både asfalt och grus. Fortfarande förvånad över hur bra det blev med 622-konverteringen. Snacka om användbara ramar!
0BFF2C5B-429F-4BF0-9364-18BA2D6807E0.jpeg
 
Visa din Miyata!
Himla trevlig hoj - går som ett spjut på både asfalt och grus. Fortfarande förvånad över hur bra det blev med 622-konverteringen. Snacka om användbara ramar!
0bff2c5b-429f-4bf0-9364-18ba2d6807e0-jpeg.567117
Kul att du har blivit nöjd med din cykel, det öär ju så det ska vara!
Men hur långt är höljet till bakbromsen egentligen?

Så här skriver Sheldon
This cable housing is too long -- there will be unnecessary friction and slop:
cable-terry.long.gif


This cable housing is correct:
cable-terry.medium.gif

Bilder o text från
 
Visa din Miyata!
Dagens brandfackla: hur märkvärdiga är Miyata egentligen?

Jag gillar verkligen mina cyklar skarpt, men att jag har snöat in på just Miyata har nog i ärlighetens namn flera förklaringar. De är bra och välbyggda och jag tycker, med någorlunda halvliten erfarenhet av olika märken, typer och modeller av cyklar, att de funkar bra, är bekväma, har det mesta av de numera gammalmodiga moderniteterna på plats (135 mm över röva, oftast cantifästen… vad mer?) osv.

Men en mycket stor bidragande orsak för min egen del är att de också är hyfsat tillgängliga, både i antal och (kanske därmed även i pris.

Men om den svenska begagnatmarknaden hade haft lika många Stumpies, MB-1/2/3, Schwinn, Trek yadayada osv som den nu har XYZ-runners, var hade våra älskade och alldeles enastående Miyata placerat sig då? Fortsatt på topp? Eller hade andra märken/modeller utgjort premiumsegmentet och kostat så hemskanes mycket som 750-1500 kr medan Miyata hade blivit begagnatcyklarnas VW, eller rentav Skoda?

Låt diskussionen börja!

Ps. Jag avser främst ATB/MTB:erna. Att touringmodellerna har en berättigad särställning inser jag.
 
Visa din Miyata!
Prunus gick på omvägar till Varberg i dag. Himla trevlig hoj - går som ett spjut på både asfalt och grus. Fortfarande förvånad över hur bra det blev med 622-konverteringen. Snacka om användbara ramar!
Visa bilaga 567117
Älskar verkligen stuket på Prunus! Vilken storlek är det på den och vilken längd är du? Sk jag bygga en cykel till så är det en sån:)
 
Visa din Miyata!
Dagens brandfackla: hur märkvärdiga är Miyata egentligen?

Jag gillar verkligen mina cyklar skarpt, men att jag har snöat in på just Miyata har nog i ärlighetens namn flera förklaringar. De är bra och välbyggda och jag tycker, med någorlunda halvliten erfarenhet av olika märken, typer och modeller av cyklar, att de funkar bra, är bekväma, har det mesta av de numera gammalmodiga moderniteterna på plats (135 mm över röva, oftast cantifästen… vad mer?) osv.

Men en mycket stor bidragande orsak för min egen del är att de också är hyfsat tillgängliga, både i antal och (kanske därmed även i pris.

Men om den svenska begagnatmarknaden hade haft lika många Stumpies, MB-1/2/3, Schwinn, Trek yadayada osv som den nu har XYZ-runners, var hade våra älskade och alldeles enastående Miyata placerat sig då? Fortsatt på topp? Eller hade andra märken/modeller utgjort premiumsegmentet och kostat så hemskanes mycket som 750-1500 kr medan Miyata hade blivit begagnatcyklarnas VW, eller rentav Skoda?

Låt diskussionen börja!

Ps. Jag avser främst ATB/MTB:erna. Att touringmodellerna har en berättigad särställning inser jag.

Är inte det lite olika cyklar?

Jag tänker att en mb-1, eller en stumpy är mer av sportbilar. Kanske något mellan en Ford Mustang och en Gt40. Eller en Volvo p1800. En miyata däremot är en Volvo Valp, en original Ford bronko eller en gammal original - Dodge RAM (relativitet liten men kunde dra ett hus - i motsatts till dagens penisförlängare). @Kashmirsocialist s 700c konvertering är då naturligtvis en ford transit supervan.
9B7E6C5F-33B4-4498-BA5B-92BE458DB5DE.jpeg

Min poäng är att miyata för mig är mer robust och utalitarian (svengelska).
 
Visa din Miyata!
Är inte det lite olika cyklar?

Jag tänker att en mb-1, eller en stumpy är mer av sportbilar. Kanske något mellan en Ford Mustang och en Gt40. Eller en Volvo p1800. En miyata däremot är en Volvo Valp, en original Ford bronko eller en gammal original - Dodge RAM (relativitet liten men kunde dra ett hus - i motsatts till dagens penisförlängare). @Kashmirsocialist s 700c konvertering är då naturligtvis en ford transit supervan.
Visa bilaga 567165

Min poäng är att miyata för mig är mer robust och utalitarian (svengelska).
Jag håller med om valp-jämförelsen, och det är också en stor del av varför jag gillar de här gamla cyklarna.

Men nog var de tidiga årgångarna av Treks, Specializeds mfl. ATB:er ganska lika (snällare vinklar, högre, kortare överrör och längre kedjestag osv), även om de kanske låg lite tidigare i utvecklingen. Dvs de såg sådana ut från tidigt 80-tal och hade hunnit bli mer moderna (nåja) kring 1990, när Miyata kom med sina stål-runners?

Jag hade velat gå tillbaka i tiden och krypa in i mitt eget huvud där omkring 1990 give or take och sett hur jag betraktade stålisarna då. Jag hade hyfsad koll på de fräcka alu- och cf-modellerna, men de stålisar som jag nu rejvar om var bara nåt som man såg i cykelställen.
 
Visa din Miyata!
Jag håller med om valp-jämförelsen, och det är också en stor del av varför jag gillar de här gamla cyklarna.

Men nog var de tidiga årgångarna av Treks, Specializeds mfl. ATB:er ganska lika (snällare vinklar, högre, kortare överrör och längre kedjestag osv), även om de kanske låg lite tidigare i utvecklingen. Dvs de såg sådana ut från tidigt 80-tal och hade hunnit bli mer moderna (nåja) kring 1990, när Miyata kom med sina stål-runners?

Jag hade velat gå tillbaka i tiden och krypa in i mitt eget huvud där omkring 1990 give or take och sett hur jag betraktade stålisarna då. Jag hade hyfsad koll på de fräcka alu- och cf-modellerna, men de stålisar som jag nu rejvar om var bara nåt som man såg i cykelställen.
Jag tror att @aben är mest kvalificerad att svara på den här frågan med sin kunskap om ramar, stål och annat. Min känsla är att Miyata är riktigt bra: De är välbyggda, känns robusta, går att använda för en mängd olika byggen, har en modern geometri (m a p att de är väldigt lika en gravel) och annat.

De är förstås inte de lättaste eller ”finaste” cyklarna, skillnaden mellan exempelvis en Nishiki Olympic Royal och en Miyata 712 (båda har jag erfarenhet av) är milsvidd. Nishikin är lättare, snabbare, mer agil och vackrare byggd. Men då måste man komma ihåg att den förra är en för sin tid extrem, dyr racercykel medan Miyata gjorde produkter för den genomsnittliga cyklisten.

Jag ha dålig koll på månntenbajks från 90-talet, men Miyatas dyraste modeller är väl minst lika bra som andra tillverkares top notch-grejer? Greg Herbold var ju världselit.
 
Visa din Miyata!
... en Nishiki Olympic Royal och en Miyata är milsvidd, men då måste man komma ihåg att den förra är en för sin tid extrem racercykel
Det är två helt olika cyklar, precis som min 610 är helt annorlunda att cykla på jämfört med Runnern även med samma däck. Jag tror din Nishiki är lika modern som Miyatorna i geometrin men det är som sagt en helt annan typ av cykel. Din Flygståls-Monark har däremot en geometri ganska olik dagens landsvägscyklaroch kan sägas vara omodern. Och sen måste man komma ihåg att Miyatorna är och såldes som All Terrain Bikes även om vi kallar dem mountainbikes men dagens mtb är något helt annat.
 
Visa din Miyata!
Men då måste man komma ihåg att den förra är en för sin tid extrem, dyr racercykel medan Miyata gjorde produkter för den genomsnittliga cyklisten.
Miyata hade motsvande Dura Ace-utrustade cyklar i sitt modellprogram, Nishikin har en ram av Tange #1 rör som är extra tunna, tunnare än din Blå Måsen tror jag, men Miyatas ramar var inte enklare för det.
 
Visa din Miyata!
Miyata hade motsvande Dura Ace-utrustade cyklar i sitt modellprogram, Nishikin har en ram av Tange #1 rör som är extra tunna, tunnare än din Blå Måsen tror jag, men Miyatas ramar var inte enklare för det.
Absolut. Rätta mig om jag har fel men Miyata var väl aldrig representerade i världstoppen på lvg-sidan? Tycker ändå att man kan klassificera deras cyklar som träningsracers, kanske med undantag av de där kolfiberraketerna från 90-talet. Enklare var de säkert inte konstruktionsmässigt, men ska man ha fullblodsracers från samma tid ska man titta på andra grejer. Mest det jag menade.
 
Visa din Miyata!
Kul att du har blivit nöjd med din cykel, det öär ju så det ska vara!
Men hur långt är höljet till bakbromsen egentligen?

Så här skriver Sheldon
This cable housing is too long -- there will be unnecessary friction and slop:
cable-terry.long.gif


This cable housing is correct:
cable-terry.medium.gif

Bilder o text från
Ja du Håkan. Inte ett positivt ord om cykeln, men ett påpekande om vajerhöljets längd. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Jag är så ovan vid att se den här typen av pekpinnar utan att den som pekar också säger något hon tycker om hos prylen i fråga.

Jag arbetar som lärare och det första man får veta, både på lärarhögskolan och i yrket som sådant, är att man bör lyfta positiva saker samtidigt som man kommer med negativ kritik. Detta är en av grundbultarna i det som kallas lärande bedömning. Det handlar också om återkoppling på metakognitiv nivå (alltså stärka tilltron till den egna förmågan) och om att låta personer lyckas för att de ska lära sig att på sikt prestera bättre.

Jag tror att du kan tjäna på att tänka på det. Risken är att din kritik uppfattas som dum, orättvis och elak när den inte paras med ovanstående. Särskilt som du verkar hoppa in i trådar över hela forumet som du inte annars tar aktiv del i. En annan risk är kritiken blir kontraproduktiv - det vill säga att jag nu kan bli mer benägen att göra vajerhöljet till bakbromsen ännu längre än att korta av det, vilket jag antar inte var din intention?

Bästa hälsningar,

Kashmirsocialist
 
Senast redigerad av en moderator:
Visa din Miyata!
Släpade fram det här aset ur vebon bara för att kolla lite vad det ska bli av den. Lutar åt en aggrocross med bock och brifters. Tänker nog köra så budget det bara går så det får bli Tourney-reglage för 800kr istället för Microshift för 1300kr. Hittade en hel sadelstolpsklämma i en låda. Nu saknas bara … det mesta …
295B99F1-35C7-4C43-9211-D62EBB0634CF.jpeg

Budade hem en hög med styren på Tradera, ett randonneurstyre fanns med i högen. 42 cm och flare – kommer passa så jäkla bra!
CD57836C-93DF-4DC8-8472-223D0E5B2A92.jpeg


Här ska det inte bli nån myscykling, här ska det gå undan!!
 
Visa din Miyata!
Absolut. Rätta mig om jag har fel men Miyata var väl aldrig representerade i världstoppen på lvg-sidan? Tycker ändå att man kan klassificera deras cyklar som träningsracers, kanske med undantag av de där kolfiberraketerna från 90-talet. Enklare var de säkert inte konstruktionsmässigt, men ska man ha fullblodsracers från samma tid ska man titta på andra grejer. Mest det jag menade.
Scott Molina vann nog ett triathlon med en 912, alltid något?
 
Visa din Miyata!
Absolut. Rätta mig om jag har fel men Miyata var väl aldrig representerade i världstoppen på lvg-sidan? Tycker ändå att man kan klassificera deras cyklar som träningsracers, kanske med undantag av de där kolfiberraketerna från 90-talet. Enklare var de säkert inte konstruktionsmässigt, men ska man ha fullblodsracers från samma tid ska man titta på andra grejer. Mest det jag menade.
Det handlar nog mest (enbart) om sponsring vilka cyklar olika team använder.
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Dagens brandfackla: hur märkvärdiga är Miyata egentligen?

Jag gillar verkligen mina cyklar skarpt, men att jag har snöat in på just Miyata har nog i ärlighetens namn flera förklaringar. De är bra och välbyggda och jag tycker, med någorlunda halvliten erfarenhet av olika märken, typer och modeller av cyklar, att de funkar bra, är bekväma, har det mesta av de numera gammalmodiga moderniteterna på plats (135 mm över röva, oftast cantifästen… vad mer?) osv.

Men en mycket stor bidragande orsak för min egen del är att de också är hyfsat tillgängliga, både i antal och (kanske därmed även i pris.

Men om den svenska begagnatmarknaden hade haft lika många Stumpies, MB-1/2/3, Schwinn, Trek yadayada osv som den nu har XYZ-runners, var hade våra älskade och alldeles enastående Miyata placerat sig då? Fortsatt på topp? Eller hade andra märken/modeller utgjort premiumsegmentet och kostat så hemskanes mycket som 750-1500 kr medan Miyata hade blivit begagnatcyklarnas VW, eller rentav Skoda?

Låt diskussionen börja!

Ps. Jag avser främst ATB/MTB:erna. Att touringmodellerna har en berättigad särställning inser jag.
Miyata är ju lite speciella genom att de själva tillverkade ramrören (och muffarna?) och hade lagt ned en hel del i det med sina "spline triple butted" rör i krommolybdenstål och att de använde dessa även till lägre modeller plus sen deras alu och kolfiberramar. Jag tror ingen annan tillverkare gjorde så och det gör det extra tacksamt nu att använda Miyata som bas. För hur kul skulle det vara att lägga så mycket arbete och pengar som det ändå handlar om för era byggen på en HiTen-ram eller ens en enkel oreducerad crmo-ram?

Det resulterar förstås egentligen i samma som du är inne på, tillgängligheten :)

Edit. Kollade i en gammal Trek-katalog från 1990 och där användes också bra stål i alla ramar, visserligen oreducerat i de enkla modellerna men ändå inga dåliga ramar och klart bättre än Hi-Ten som Crescent hade långt upp i modellprogrammet.
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Det handlar nog mest (enbart) om sponsring vilka cyklar olika team använder.
Det ligger nog mycket i det, men det verkar ha varit legio att låta italienska rambyggare stå för grunden, också om man märkte hojen med ett annat namn. Crescent och Monark gjorde det när bröderna Fåglum körde, det var ju inga ramar från Varberg som de körde på utan italienska, skräddarsydda som märktes med de svenska företagsloggorna.

Möjligt att Miyata byggde ramar åt andra på 80- och 90-talet, men det är nog tveksamt. Hade de varit lika vassa som vi spekulerar i skulle ju stallen ha vänt sig till dem.
 
Visa din Miyata!
Sedan skall man inte överdriva betydelsen hos detaljer i rammaterialet. Det vi cyklar på är ju en komplett cykel och många delar är viktiga för upplevelsen.
Ett exempel
För flera år sedan läste jag ett test i en gammal cykeltidning där de hade jmf cyklar med ramar i olika varianter av columbusstål, men som i övrigt hade exakt samma utrustning.
Ingen märkte ngn skillnad mellan cyklarna!
Samma resultat i ett annat liknande test som har postats här för flera år sedan

Men detta skall inte tolkas som att det inte är upplevd skillnad mellan olika cyklar, eller att material eller detaljer på ramarna spelar roll.
För det är det och skillnaderna i material och detaljer på ramarna spelar roll, men tydligen inte så stor för upplevelsen utan ffa kanske mer för hållbarhet och livslängd.

Det viktiga för upplevelsen är samma som det alltid har varit
Cykeln, liksom cykelns uppträdande, skall passa cyklisten. Dessutom är det ingen nackdel, tvärtom, att cyklisten tycker att cykeln är snygg!
Kan man dessutom köpa den till bra pris är det ju inte ngn som helst nackdel!
Många av Miyatorna passar bra in här: dels är de välgjorda så att de trots upp till 35 års ålder fortf är helt ok, dels finns det många att välja på, vilket tillsammans med åldern håller nere priserna, dels finns det många olika varianter.

Vill man ha en Miyata är alltså chanserna att man dels får tag på en, dels att man får tag på en som passar, och både är billig och i bra skick, höga.
Allt detta ökar ju chansen för att den nyblivne miyatacyklisten blir nöjd med sitt köp.
Och det är ju det som är det viktiga!
 
Visa din Miyata!
Kvaliteten på rören har stor betydelse för hur en cykel upplevs att cykla på. Ingen tillverkare använder samma godstjocklek på ett rör med dubbla, tredubbla eller de nya stålen med upp till fem gånger hållfastheten jämfört med ett enkelt HiTen-stål, det skulle vara rena idiotin och det gör att ramarna kommer vara och kännas helt olika även med samma geometri.
 
Visa din Miyata!
Jag tänker att Miyata är som en japansk bil, oftast snygg i designen och funkar klockrent. Visst det finns undantag!
När Miyatorna dök upp på allvar i mitt medvetande i början på 90-talet då hade Mazda en idé om att göra roliga bilar med V6:or vilket resulterade i värdens minsta serieproducerade V6:a på 1.8 liter. Man ville definiera sig, precis som Miyata!
Det var riktigt fina bilar, 626 V6, Mx3, Mx6 och 323F 1.8 V6
Nu tog jag Mazda som ett exempel, miatan kom ju i samma veva?

Några år senare slog jag till på en 626 v6, 1993 års modell som första bil.
Snygg satan, fina lösningar, gick som en dröm. Köpte den på 15000mil och den
gav upp på 33000 mil.

En Miyata, 35 år på nacken, lika snygg, skottsäker!??

Jag vet.. idag är det bara tyskt på min uppfart?‍♂️
 
Visa din Miyata!
Många intressanta inspel på morgonens angelägna fråga. Tack för det.

I eftermiddags bet jag hur eller hur huvudet av skam och lusade ned den svala Tuppgöken med både pakethållare (gårdagens loppisfynd), för liten barnstol, flaskhållare och ramväska och gav mig åstad för att hämta grabben på sommarförskolan.

Ordinarie förskola ligger drygt 12 km hemifrån, dvs. a good round 2,5 mil tur och retur.

Sommarförskolan däremot ligger inne i Stora Staden, så å ena sidan längre väg och mindre tillgängligt för spontan cykelhämtning. Men å andra sidan blir det mer lönt att cykla när man hinner bli varm i kläderna innan turen är över.

Som sagt, iväg bar det, i medlut och medvind. Resan från De Omgivande Bergen till förskolan i Den Stora Staden gick i för mig rasande 24 km/h i snitt, på blandat grus, traktorväg och asfalt.

Och hastighet hit eller hastighet dit, cykeln gled som… som en tuppgök on fire!

Jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta Tuppgöken för att få testa den på lite distans eller om jag skulle testa Norrskensflamman med sitt nya styre. Tuppgöken skämdes inte för sig, och Norrskensflamman stod visst kvar här hemma när vi kom tillbaka, så det blir tillfälle att testa den någon annan gång.

A7634E1C-9EAF-4AE7-A645-95DD3120AB46.jpeg

Ett pusslande att få rum med färdkost, regnkläder, en påse tvätt och allt vad det var.

Hem var det motlut, motvind och en 4,5-åring i sadeln, men tro fan om det inte gick som ett skott då också. Några extra pumpslag luft i bakdäcket bara och sen en blandning av #5 och #10. Halvvägs hem blev det en knivsudd #9, men knappt så mycket att det räknades. Grabben fick iaf lov att ta på sin regnjacka, sån är jag.

E401B3A0-A469-4891-AF40-B46D30932B0D.jpeg

Samma plats som där den lilla röda fotograferades i inlägg 180, men två år, två storlekar upp och många On/Off senare.

8C7060D7-F3D8-41E7-8CE8-AACC3E09F5E5.jpeg

Paus för att ta på tröja och regnkläder och visa fränaste grimaschen.

0B6B2A2F-ABDA-4BB9-9879-BFD6F772A9E2.jpeg

Sista milen, keep on truckin’.

Otroligt skönt att få en sväng, och glädjande att det gick så bra på hemvägen trots uppförsbacke, last och motvind.

Jag tror mig också ha kommit på varför växelreglaget känns ännavänt. Det skulle kunna ha att göra med operatörsfel, men han som skruvade ihop cykeln skulle aldrig erkänna något sådant öppet på Happy så vi släpper den frågan för tillfället.

Jag kommer att somna ovaggad och sova med ett nöjt flin på läpparna.
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Många intressanta inspel på morgonens angelägna fråga. Tack för det.

I eftermiddags bet jag hur eller hur huvudet av skam och lusade ned den svala Tuppgöken med både pakethållare (gårdagens loppisfynd), för liten barnstol, flaskhållare och ramväska och gav mig åstad för att hämta grabben på sommarförskolan.

Ordinarie förskola ligger drygt 12 km hemifrån, dvs. a good round 2,5 mil tur och retur.

Sommarförskolan däremot ligger inne i Stora Staden, så å ena sidan längre väg och mindre tillgängligt för spontan cykelhämtning. Men å andra sidan blir det mer lönt att cykla när man hinner bli varm i kläderna innan turen är över.

Som sagt, iväg bar det, i medlut och medvind. Resan från De Omgivande Bergen till förskolan i Den Stora Staden gick i för mig rasande 24 km/h i snitt, på blandat grus, traktorväg och asfalt.

Och hastighet hit eller hastighet dit, cykeln gled som… som en tuppgök on fire!

Jag stod i valet och kvalet om jag skulle ta Tuppgöken för att få testa den på lite distans eller om jag skulle testa Norrskensflamman med sitt nya styre. Tuppgöken skämdes inte för sig, och Norrskensflamman stod visst kvar här hemma när vi kom tillbaka, så det blir tillfälle att testa den någon annan gång.

Visa bilaga 567302
Ett pusslande att få rum med färdkost, regnkläder, en påse tvätt och allt vad det var.

Hem var det motlut, motvind och en 4,5-åring i sadeln, men tro fan om det inte gick som ett skott då också. Några extra pumpslag luft i bakdäcket bara och sen en blandning av #5 och #10. Halvvägs hem blev det en knivsudd #9, men knappt så mycket att det räknades. Grabben fick iaf lov att ta på sin regnjacka, sån är jag.

Visa bilaga 567301
Samma plats som där den lilla röda fotograferades i inlägg 180, men två år, två storlekar upp och många On/Off senare.

Visa bilaga 567303
Paus för att ta på tröja och regnkläder och visa fränaste grimaschen.

Visa bilaga 567304
Sista milen, keep on truckin’.

Otroligt skönt att få en sväng, och glädjande att det gick så bra på hemvägen trots uppförsbacke, last och motvind.

Jag tror mig också ha kommit på varför växelreglaget känns ännavänt. Det skulle kunna ha att göra med operatörsfel, men han som skruvade ihop cykeln skulle aldrig erkänna något sådant öppet på Happy så vi släpper den frågan för tillfället.

Inga @aben-distanser, men jag kommer att somna ovaggad och sova med ett nöjt flin på läpparna.
Nyttocykling i fina omgivningar - det är cykling när den är som allra bäst enligt mig :)
 
Senast ändrad:
Visa din Miyata!
Dagens brandfackla: hur märkvärdiga är Miyata egentligen?

Jag gillar verkligen mina cyklar skarpt, men att jag har snöat in på just Miyata har nog i ärlighetens namn flera förklaringar. De är bra och välbyggda och jag tycker, med någorlunda halvliten erfarenhet av olika märken, typer och modeller av cyklar, att de funkar bra, är bekväma, har det mesta av de numera gammalmodiga moderniteterna på plats (135 mm över röva, oftast cantifästen… vad mer?) osv.

Men en mycket stor bidragande orsak för min egen del är att de också är hyfsat tillgängliga, både i antal och (kanske därmed även i pris.

Men om den svenska begagnatmarknaden hade haft lika många Stumpies, MB-1/2/3, Schwinn, Trek yadayada osv som den nu har XYZ-runners, var hade våra älskade och alldeles enastående Miyata placerat sig då? Fortsatt på topp? Eller hade andra märken/modeller utgjort premiumsegmentet och kostat så hemskanes mycket som 750-1500 kr medan Miyata hade blivit begagnatcyklarnas VW, eller rentav Skoda?

Låt diskussionen börja!

Ps. Jag avser främst ATB/MTB:erna. Att touringmodellerna har en berättigad särställning inser jag.
I’m only in it for the sektkänsla.
 
Visa din Miyata!
Det blev en ofrivillig tripp till stan pga bilservice idag. Tur då att kortaste vägen hem är genom skogen. Den här sortens fingrus är bannemig perfekt för MinRosa. Jösses vilket skönt och rappt åk! Gravelking ss sitter som ett smäck. Riktigt bra rull och sväljer mindre ojämnheter fantastiskt bra. Wünderbar!
 

Bilagor

  • F83977D5-9FFC-4CCC-ABD1-080D5F92AEEC.jpeg
    F83977D5-9FFC-4CCC-ABD1-080D5F92AEEC.jpeg
    1.6 MB · Besök: 73
  • 7550D0B8-78D9-478B-AADB-66963CB89548.jpeg
    7550D0B8-78D9-478B-AADB-66963CB89548.jpeg
    1.3 MB · Besök: 74
Tillbaka
Topp