Visa din Miyata!
Med sadeln ställd på rätt höjd så var cykeln vid en grov jämförelse med Norrskensflamman, min 20,5 tums On/Off RoadRunner som passar mig tämligen perfekt, nästan identisk sett till vilken sittställning jag kan hoppas på.
Jag har inte mycket landsvägsprylar i mina gömmor, men en gammal 1” stam med den fantastiska kombinationen kort men hög fanns. Med originalstammen utbytt mot denna såg geometrin ännu mer lovande ut.
Nygamla stammen på plats i högsta läget och originalstammen hållen i sitt högsta läge. Onekligen en viss skillnad:
De gamla XT cantileverbromsarna tar sig fint med en omgång Autosol (ledtråd: den vänstra är putsad, den högra väntar på sin tur):
Vissa delar på plats provisoriskt. Det ska nog kunna bli nåt:
Omdömena om Miyata 1000 är som ni säkert känner till överlag mycket positiva, men det som återkommer är att modellen de facto är pigg (”sprightly” brukar den kallas, har jag nu förstått) men den är TUNG. Om det stämmer eller inte får andra avgöra, men om den så hade haft en inbyggd tegelsten så hade det inte bekymrat mig ett spår. Om det ska sparas vikt någonstans på mina ekipage så vet jag var det är. Däremot blir arbetsnamnet utifrån dessa båda kännetecken, tung i faktisk vikt men ändå med lätt känsla, Led Feather (kan ni er Led Zeppelin-historia?), eller Blyfjädern.
I väntan på Sanningens Ögonblick när jag kommer ut och kan cykla på den och verkligen känna om/hur den passar mig så jämför jag de uppmätta måtten och utseendet på min med bilder på andra touringcyklar. Sadeln på rätt höjd på bilden ovan och styret i höjd med sadeln, det vore väl fan om inte detta skulle funka?
På tal om sadel. Den hemska läderklädda plastsadeln som följde med kommer att få en plats i kuriosakabinettet. Innan cykeln skickas till fronten ska den få en egen GB-sadel, ikke sant?
Jag har inte mycket landsvägsprylar i mina gömmor, men en gammal 1” stam med den fantastiska kombinationen kort men hög fanns. Med originalstammen utbytt mot denna såg geometrin ännu mer lovande ut.
Nygamla stammen på plats i högsta läget och originalstammen hållen i sitt högsta läge. Onekligen en viss skillnad:
De gamla XT cantileverbromsarna tar sig fint med en omgång Autosol (ledtråd: den vänstra är putsad, den högra väntar på sin tur):
Vissa delar på plats provisoriskt. Det ska nog kunna bli nåt:
Omdömena om Miyata 1000 är som ni säkert känner till överlag mycket positiva, men det som återkommer är att modellen de facto är pigg (”sprightly” brukar den kallas, har jag nu förstått) men den är TUNG. Om det stämmer eller inte får andra avgöra, men om den så hade haft en inbyggd tegelsten så hade det inte bekymrat mig ett spår. Om det ska sparas vikt någonstans på mina ekipage så vet jag var det är. Däremot blir arbetsnamnet utifrån dessa båda kännetecken, tung i faktisk vikt men ändå med lätt känsla, Led Feather (kan ni er Led Zeppelin-historia?), eller Blyfjädern.
I väntan på Sanningens Ögonblick när jag kommer ut och kan cykla på den och verkligen känna om/hur den passar mig så jämför jag de uppmätta måtten och utseendet på min med bilder på andra touringcyklar. Sadeln på rätt höjd på bilden ovan och styret i höjd med sadeln, det vore väl fan om inte detta skulle funka?
På tal om sadel. Den hemska läderklädda plastsadeln som följde med kommer att få en plats i kuriosakabinettet. Innan cykeln skickas till fronten ska den få en egen GB-sadel, ikke sant?

